Nu undrar jag hur många här som har psykoser kopplade till den tron de bär på?
Tycker det är så fascinerande att många, många här och på ett annat forum (Intervoice) har liknade religiösa psykoser. Där de får kontakt med dem som de tror på. Hur är/var det för er?
Jag och min kära dotter (19år nu) hade ett otroligt givande samtal igår. Där vi kunde fritt prata om våra upplevelser (hon upplever också saker men inte riktigt på samma sätt) och där ingen dömde den andra och där vi märkte hur lika vi är. Fast hon är liksom inte "sjuklig" av sina upplevelser. Mitt satte ju igång när jag var 3 år gammal och eskalerade sen vid 12års ålder. Och jag blev rädd för det jag såg och upplevde och ju mer tiden gick och jag sprang ifrån mina upplevelser, ju sjukare blev jag.
Nu är jag inte rädd längre som sagt, jag låter dem bara passera. Men visst, när en sanndröm går i lås eller liknande visioner jag har, så skuttar jag ju till lite. Tycker det är märkligt att sådant kan ske men rädslan för det är iallafall borta nu. Det är bara att låta det bero...
Men under psykosen, slog allt slint. Det blev "overload" av Andliga upplevelser och det var under tiden som jag fortfarande var rädd för större delen av det. Jag blev verkligen jättedålig och det pågick i över 2 år. Men nu känns det som om det var en total överkurs, på ett sätt, inom min tro på Farfar mm, mitt Andliga aspekt. Allt jag hade upplevt som barn, med hallucinationer röster mm, slog på mer än någonsin. Så otroligt intensivt och till slut, skrämmande. Men! det jag lärde mig var ju att den världen ville jag inte ha kontakt med på samma sätt igen. Finns ingen anledning att min "tro" skulle upplevas så skrämmande och hotfull...det ska ju vara vackert...eller?
Efter psykosen ebbade ut och jag sa nej till allt Andligt i många år, så blev jag nästintill Ateist. Och slog bort allt...igen... Men som sagt, när min Mor gick bort i somras så har tryggheten infunnit sig i min själ, rädslorna är borta och jag kan tycka att det Andliga ska jag ha respekt för men inget jag ska skjuta bort igen....
Mina upplevelser har funnits där sedan barnsben och de slutar inte komma, då är det väl bara för mig att acceptera att så blev den Andliga aspekten för just mig. Jag skulle inte hamna att tro på Kristendomen eller Islamen tydligen (eller någon annan större religion heller för den delen) utan jag tror det är olika för alla.
Psykosen fick jag för att jag blev så rädd. Och jag är övertygad om att 95% av det jag upplevde då, var rent av sjukligt, men resten då...? Var det en Andlig "overload"...?
Ni som har en tro...hur har era psykoser varit? Och är ni fortfarande troende efter dem?
