Hur många här är föräldrar?

Får man fråga det?

Jag tycker många gånger det är två heltidsjobb att kombinera psykisk sjukdom och föräldraskap.

Jag har varit sjuk i 12 år, varit förälder i fyra av dessa, varav jag missat två pga slutenvård..

Nu har jag sedan 1 1/2 år en fungerande kombinationsmedicinering i form av leponex, litium och ergenyl och jhag är en bra mamma men jag har ofta dåligt samvete för att jag är sjuk och inte alltid kan vara som andra mammor.

Någon som vill dela tankar kring föräldraskapet?

MvH/Edvinsmamma

Jag är förälder. Mor till två söner. Blev sjuk för 15 år sedan. Mina barn är nu 29 och 26. Båda är utflygna. Vet inte om dom tagit någon större skada av att jag varit sjuk. Det verkar inte så. Vi har pratat ganska öppet om min sjukdom.

Har en dotter på tre månader. Jag är sjuk men allt har gått bra hittils i.a.f.

Har en tonåring som snart är vuxen... håller med dig om att det är ett heltidsjobb att vara förälder... ett annat att kämpa med sin sjukdom... och ett tredje om man jobbar på ett lönearbete... man får kämpa hela tiden....

Oj, sent svar.
Sökte på en av mina medeciner, och hittade detta inlägg, vilket jag tyckte var intressant.

Jag är mamma till en dotter på ett och ett halvt.
Hon bor hos mig varannan vecka, men vi träffas nästan dagligen då hennes pappa inte bor långt härifrån.

Jo, det är ALLTID ett heltidsjobb att vara föräldrer, ännu mer då man är sjuk. *suck*

Tänker mkt på hur min dotter påverkas av mig. Har som tur var aldrig flippat då hon har varit närvarande. Tack och lov.
Men dåligt samvete nästan jämt.