Schizoid?

vad är det med min sambo?

Han har inga vänner, han saknar det men verkar ändå inte bry sig.
Jag är den enda som känner honom. Inte ens han syskon eller nån vet vem han är. Knappt jag och kanske inte ens han själv? Han säger att han bara inte har hittat något han är intresserad av än. Han är snat 30 år.
Han vill känna andra, men det går inte. Han saknar socialafärdigheter, han förstår dem men har dem inte. Sen är han inte intresserad av någonting riktigt på djupet.
Han bryr sig inte, men han säger han vill bry sig. Då menar jag stora livsavgörande saker. Jag vet ex. inte om han ens skulle reagera om vi skaffad ebarn tilsammans. Som det är nu skulle han säga "va kul" som störrsta känsloryttring. skulle jag dö eller någon annan släkting skulle han nog säga "vad synd" och forstätta sitt liv utan att sörja, spela tv spel tills han glömmer. Men jag tror han har känslorna. Fast avstängda.
Klart han har känslor, men de syns inte, de levs heller inte ut.
han bryr sig inte om vad andra tycker. Han bryddde sig inte om utseende, sitt sätt att vara alls etc när vi träffades. Han brydde sig inte om andra selka ord, eller om mina vänner blev sårade.
Han är avstängd, men jag tycker jag väcker en massa känslor hos honom.
Han klarar av arbete och allt vardagligt, precis.

Jag är orolig och undrar, kan han ha Schizoid personlighetsstörning?
vad skulle det innebära? Är det som att inte känna eller är det att ha känslorna avstängda?
Hans psyiatriker sa att han var emotionellt avstängd. De hade första mötet i dag. Jag fick honom att gå dit. Kanske får han göra tester sen?
Han fick även seratoninhöjandemedel utskrivet.

Jag behövde skriva av mig och så undrar jag vad ni tror?

oroligflickvän
Nu är din sambo så gammal så det behöver
väl inte utvecklas schizofreni ur känslo-
avstängningen. Det kan finnas en risk annars.
Han kanske trivs som han har det och att det
är hans personlighet.
Annars behövs det en kedja av människor som
drar personen ut ur avstängningen.
Nu är du så medveten om problemet men att
det kan vara jobbigt att ensam försöka göra något.
Det kan finnas andra här på sajten som kan ge andra
förslag.

Jag har diagnosen schizoid personlighetsstörning 60.1
men jag känner inte igen mig i den diagnosen. Läser man däremot ditt inlägg om din man så stämmer han in på diagnoskriterierna för schizoid personlighetsstörning.

Jag undrar två saker direkt:

Vad fick dig att falla för honom, och hur lyckades ni skapa ett förhållande från början?

Varför stannar du hos honom?

Diagnosmässigt är det svårt att tro. Några spår att följa kan vara fobisk, shitzoid, asperger/HFA, antisocial eller kanske "bara" dysthymi?

Det låter ju inte som du berhöver vara orolig, inget håller på att hända som spårar ur utan allt rullar på, även om det låter som ni har ett trist liv.

Jag skaffade barn med en sån, vi skildes och han struntar fullständigt i hur barnen klarade sig eller jag.
Han har ställt till det för alla han kommer i kontakt med.
På grund av sin totala empatilöshet.
När vi bodde tillsammans var jag alltid gladare för hans framgångar, än han själv.

Det finns två sajter på Internet där man mot en liten avgift kan diagnosticera sig själv för olika psykiska besvär inklusive schizoid personlighetsstörning.
www.mentalhealth.com/
www.medical-library.org/journals ... nality.htm

Vid schizoid är man mest en ensamvarg och har svårt med kontakter med andra människor. Inte alls samma handikappande och besvärliga symptom som vid schizofreni eller också schizotyp personlighetsstörning.

Tydligen ges psykologiska behandlingar vid schizoid personlighetsstörning, men det är bara en liten andel, som söker hjälp. Jag tror inte att vården prioriterar schizoid så högt. Den enda läkemedelsbehandling som ges är ångestdämpande medel om man har svår ångest.

Schizoid räknas som en livslångt besvär, men man tror att om man tidigt kommer under behandling så skall det kanske gå att behandla.
Läs mer om schizoid här:
cms.psychologytoday.com/conditions/schizoid.html
www.emediawire.com/releases/2004 ... 155669.htm