Schizoid?

Geta du skriver att han kanske trivs med det hela. Det tror/trodde han med.
Tills han träffade mig, han har sedan dess upptäckt hur rikt livet kunde vara, ur min synvinkel. Han vill ha det med men vet inte hur. han säge rhan vill ha det för att jag vill ha en levande relation.
Jag tror jag är en känslodos för honom.
Du skriver det behövs en kedja av människor för att dra han ur ur avstängdheten. Det känns hoppfyllt. Men vart hittar vi den kedjan?

Undris svar på dina frågor är, det första vart nog att jag föll för honom av ren och skär fascination. Han var så provoccerande på något märkligt sätt så min nyfikenhet väcktes och sedan kunde jag inte släppa tanken på honom. Vem han egentligen var för filur som dök in i mitt liv och vad det kunde leda till.
Jag stannar för jag känner kärlek till honom ibland till mig. Känner stabilt, varande på något sätt. Men ja, jag är orolig för det trista eller mer det där "tomma". därför hoppas jag vi kommer finna ett sätt för honom att utveckas, oss att förstå.

Det positiva är att han inte struntar i mig eller andra och hur de mår. Han har under tiden vi kännt varann lärt sig att veta när man skall bry sig. Lärt sig veta lite mer när han själv gör det och ibland kan han visa det lite när det vart riktigt tunga saker.

Admin1behöver det vara livslångt besvär?
Finns det mer eller mindre starka varianter av det?

Det kan vara intressant det man inte förstår.
Det "tomma" som du beskriver känner jag igen
men det kan vara påfrestande.
Det kan inte vara hopplöst för det händer saker
berättar du.

oroligflickvän skrev: Admin1behöver det vara livslångt besvär?
Finns det mer eller mindre starka varianter av det?

Schizoid personlighetsstörning anses nog i de flesta fall som livslång. Det är ju ett utslag av ens personlighet och den brukar ju inte ändras i brådrasket. Det är kanske viktigt att komma ihåg att vi tror att han kan ha schizoid personlighetsstörning och han är ju ännu inte diagnosticerad med det.

Jag tror att läkarna inte anser schizoid personlighetsstörning som något sjukligt och han kan därför nog kanske inte räkna sig med någon behandling om han nu lider av det. Det finns heller inget läkemedel mot schizoid personlighetsstörning och läkemedel är huvudsakligen det läkarna behandlar med idag.

När jag funderar på den diagnos shitzoid är så tror jag inte så många har den egentligen.

Känsla jag får stämmer med gubbar som levde i skogen när jag var liten, på landet. De ville vara ensamma. Brydde sig inte om andra alls heller egentligen. För dessa skulle man kunat tala om det som ett så allvarligt problem att det skule vara en sjuklig diagnos man fick anpassa patientens värld efter. Men så är det ju inte för din pojkvän.

Man får skilja ut detta när man har depressiva/fobiska/sociala problem med att få till ett njutbart umgänge eller om man känner att man saknar viljan till detsamma i själen förevigt.