Syskon med psykos inlagd för tredje gången, odds..?

Som anhörig är det mycket viktigt att inte kritisera och skälla på en som har psykossjukdom för det kan utlösa psykoser. Man bör heller inte vara överengagerad och överskölja personen med råd för det kan skapa stress och också psykos. Sedan bör inte personen belastas och stressas med släktens alla bekymmer utan det räcker med de egna bekymren. Ett Personligt Ombud har visat sig minska inläggningarna på sjukhus med 80 %, så det är bra och också en avlastning för anhöriga.

Nissegossen skrev: :tänk Varför inte introducera viska för din syster? Det är ju klockrent för henne att vara här?

Kram på dig! Du har det nog inte alltför lätt själv.
Nisse

Hej! Även om förslaget är bra, så tror jag inte att det är så bra för syster... Tyvärr så ingår ett hysteriskt surfande och kontaktande av alla möjliga människor, släktingar, vänner, mindre trevliga chatter osv osv i en av de saker hon fullkomligt fastnar i när hon är inne i en psykos. Hon kan sitta uppe dagar och nätter i sträck och lusläsa, särskilt Facebook och lägga ut sina otroligt virriga tankar och konspirationsteorier, som givetvis inte blir klarare av att hon inte sover... Mindre skoj när hon sen mår bra, så för tillfället han hon faktiskt själv bestämt att hon inte ska ha någon dator tills hon känner att hon är på fötter igen, och det finns ingen dator på korttidsboendet hon är på nu, dock kan hon låna kortare en stunder av en annan patient för att kolla mail och sånt.
Men framöver ska jag verkligen överväga att puffa in henne här!

Konstigt att din syster inte har hittat hit....är du säker på att hon inte
finns med bland medlemmar eller gäster här?

Geta,

Det är jag inte alls säker på, hon kan säkert ha varit här och spanat. Dock är hon inte speciellt datorkunnig, och ägnar som sagt mesta tiden vid datorn åt att skriva kilometerlånga mail och Facebook. När hon INTE är inne i psykos är hon ganska ointresserad av datorer och teknik över lag, och ägnar sig mest åt jobbsökande om hon sitter vid datorn.

bebis..

tänkte på en sak, som jag har kämpat själv med att inse, är att ett för andra normalt liv, kanske inte är det enda sättet att ha livskvalitet på. Jag satte likhets tecken mellan normalt och ett bra liv, men så är det ju inte. Ett liv, som en person mår bra i, är ju livskvalitet för den personen, oavsett om personen kan ha ett vanligt jobb, eller inte. Att jobba bara för att andra ska se att man är normal, till priset av ens hälsa, är inte livskvalitet.

Jag har inte ett syskon som du har, utan en son, som gör att jag har funderat runt det här. Det är en sorg att se att ett vanligt liv kanske inte är möjligt, men sen insåg jag att ett vanligt liv aldrig kan innebära lycka för min son.

Det handlar ju inte om vad jag tycker ger MIG livskvalitet, utan vad HAN behöver i livet, för att få må bra. Han tål inte stress, oro och för mycket intryck, då blir han sjuk och då måste han ju leva ganska isolerat, för att få fortsätta vara frisk och må bra. Trots att han måste vara hemma mycket, så kan han ju fylla sina dagar och sitt liv med FÖR HONOM vettiga och roliga saker, så att han känner att han har livskvalitet.

Kanske är det lite så för dig också, att du ligger i en process där du måste komma fram till att din syster kan ha ett för HENNE bra liv, på ett annat sätt, än de flesta andra, än vad du kan och vill ha. Om hon aldrig kan ha ett vanligt jobb är ingen tragedi, så länge hon får göra saker, som gör henne glad och fram för allt frisk. Det är trist om hon genom press från omgivningen tror att hon måste vara normal och ha ett vanligt jobb, för att kunna bli lycklig.

Du vill det bästa för din syster, du har erfarenheter av din mamma, det är svårt och jobbigt för dig att vara rädd att det blir lika för din syster. Nu är ju din syster inte din mamma, så det betyder att hennes liv inte är din mammas, även om hon verkar ha ärvt mammas känslighet och skörhet, eller hur man nu ska säga. Din syster behöver ett skyddat liv just nu, fritt från press och stress, hjärnan är en fantastisk del av oss, som har en förmåga att läka och ingen kan säga något om framtiden.

Hur det än blir för din syster, så är det inte det viktigaste att hon kan få ett normalt liv, utan att hon får ett liv, som passar henne.

kramizz

norrsken,

Tack för ett väldigt klokt och insiktsfullt inlägg.