god kväll

sitter vid min dator och dricker öl och mår bra när jag dricker. funderar på att börja dricka oftare, bara jag inte blir fet. gick upp ca 8 kg på ett halvår med zyprexa, och ner 9 kg på 2 månader när jag slutade. under tiden utan medicin mådde jag dåligt och bröt kontakten med nästan alla chatvänner, nu har jag förlorat förmågan att skapa nya vänner. när de kommer nära mig viker jag undan. mår både bra och dåligt av det. svårt att förklara, men jag tror på en gud som ser mig och en gud som utvalt mig med en insikt som förtär mig. för att jag är svag. jag ser det smutsiga i mig själv och mina medmänniskor, även min familj.och jag dömer dem fast jag inte borde, så blir jag dömd också. det är ett rättvist samhälle vi lever i och rättigheter enligt mig existerar inte utan det är människans påhitt. *filosofierar*

-

Ta det försiktigt med alkoholen. Jag hade lite problem i våras och blir det en vana så finns risken för alkholism. Jag dricker inte numera eftersom jag får ökad ångest av det.

jag vet inte om jag älskar människor men jag hatar dem inte. det jag avskyr är fördömande och orättvis dom. i bibeln står det bl a "döm inte, så du inte själv ska bli dömd" jesus menade nog efterlivets dom. sedan "ta bort din egen smuts först innan du tar bort en annans" jesus menade här enligt mig att förgör dina egna synder innan du tvättar och dömer en annans synder. som jesus sade till folket som skulle stena en prostituerad kvinna "den utan synder kasta första stenen" här menar jesus nog att prostitution inte är en värre synd än deras egna synder. vi bär alla på smuts och synder, mer eller mindre men har ingen rätt att fälla dom och smutskasta andra. jag försöker följa mig efter det här men något som är svårt är att älska sin nästa eftersom jag inte vet vad kärlek innebär

Jeff, jo jag hade tidigare problem med alkohol. kunde dricka 2-4 ggr i veckan. men numera kan det bli 12 öl en gång i veckan, om jag inte tar sprit då blir det nog en flaska på en vecka. men alkoholism är jag inte rädd för. jag tror att gud skyddar mig från sådant, han älskar mig känner jag nu i alla fall. och det gör mig glad

Jag känner nog att bristerna gör att vi är människor på något sätt. Vet inte om jag skulle vilja leva i en värld där alla var fullkomliga. Det skulle nog vara väldigt tråkigt och inte speciellt givande.

mvh Fredrik