*ledsen*

Hej... Vill så gärna förstå - men kan inte! Jag läser och jag läser. Jag söker men finner inte något som hjälper. Min dotter har en light ätstörning och försöker med jämna mellanrum att kolla om hon fortfarande vill leva. Hon försöker alltså inte ta livet av sig - bara testar för att se om livsviljan fortfarande finns. Till min förvåning har jag upptäckt vilken otrolig skamkänsla det ger. Löjligt eller hur? Det har inte att göra med att jag skäms inför andra - mer som om jag skäms inför Gud Fader eller livet självt. Jag har en dotter om kanske inte vill leva mer! Jag har TOTALT misslyckats... Sen har jag - i mitt hjärta - så oerhört svårt att förstå att det verkligen ÄR så. HON som är glädjen själv, den ljuvligaste (hmmm... fick hon läsa det så skulle hon skratta. Hon är nog inte så ljuvlig, mer självständig och stark), starkaste. Skulle HON inte vilja leva? Är det någon fler här som har erfarnhet av det här? Hur gör man? Jag älskar henne så oerhört mycket.

"livet känns starkare nära döden", ibland blir det lättare att kämpa tillbaka om livet är värt att leva. Önskar att jag kunde säga något som hjälper men sanningen är den att det inte är ditt fel att din dotter vill uppleva saker som var man kanske inte skulle vilja. Ursäkta mina klantiga ordval men jag kan inte erbjuda ett universiellt svar, hoppas att din dotter inte gjort ett allvarligt försök. Du har henne kvar.

Tråkigt med problemen som din dotter har. Jag kan inte så mycket om ätstörningar, men nyligen har man testat ett antipsykotikum Zyprexa mot det med viss framgång.
abcnews.go.com/sections/GMA/Heal ... _pill.html
Ytterligare studier krävs innan behandlingen kan bli rutin. Zyprexa har också viss effekt mot depression.

Admin

Jobbigt, men hon kanske borde pröva med zyprexa som kan anvöndas för ätstörningar, vad jag hört iallafall. Och det är lätt att känna att man misslyckats men du ska inte ta skulden för att hon är sjuk, du verkar vara en toppenmamma som verkligen bryr dig om henne. Även barn med föräldrar som ställer upp blir sjuka. Jag själv är psykotisk ibland och paranoid, mina föräldrar är toppen och det är inte heller deras fel att jag bantar och äter lite. Hoppas det löser sig.!