Min bror försvinner från oss....

Hej.
Eftersom en del här på sidan har erfarenhet av problematiken kring tvångsvård så vill jag skriva några rader för att se om ngn har råd eller tips.

Min lillebror, som bor i en annan stad än jag, har sedan några år mer eller mindre "flippat ur" ganska ordentligt.
Det började med att han "såg ljuset", vilket iofs inte behöver vara knäppt om man levt i ständigt mörker tidigare. Dessutom verkade han må allt bättre och söka sig utåt på ett sätt som han inte gjort tidigare.
Men efter ett tag började han isolera sig alltmer, låste mer eller mindre in sig med sin fru och sina barn, rökte hasch som en galning, söp, satt uppe nätterna igenom och "pratade med Gud" osv. Han började se sig själv som en profet, verkar det som. Vi i släkten fick sällan träffa honom alls längre. Han hade alltid ngn underlig ursäkt för stunden.
I höstas flydde hans fru tillsammans med barnen efter att ha känt sig hotade.
Sedan dess har han låst in sig själv från alla som känner honom, med undantag för sin farmor som han hälsar på ngn gång i månaden.
Vi i familjen har försökt med alla medel att få träffa honom, alternativt få honom att acceptera vård. Utan resultat..
Vi har också försökt få "tvångsvård" åt honom, men varken socialen eller psykvården anser att han kan tvångsomhändertas. Detta antagligen eftersom min bror inte visar upp sina sjuka symtom när han hamnar framför läkare och sköterskor. Då framstår han bara som en ganska from, charmig, trött, sliten och sorgsen människa som kan argumentera och diskutera normalt. Vi andra som står honom nära ser ju att något så uppenbart är HELT ÅT HELVETE med honom. Under tiden så bleknar min bror bort och mår allt sämre.

Jag klarar inte att bara sitta utanför och se på, jag orkar inte sitta passiv. Ändå vet jag inte vad jag ska göra! Finns det inget jävla sunt förnuft kvar i det här landet? När någon gått ner sig till den grad att han eller hon inte ens själv längre är medveten om hur illa det är ställt, så måste andra kunna gripa in och hjälpa.

Finns det någon här som har tips eller idéer om hur man får saker och ting att hända??

Om någon har frågor - fråga på!


Mvh

Maskis

Hej,
för att tvångsvård ska få tillämpas måste samtliga tre kriterier vara uppfyllda:
*Personen lider av en allvarlig psykisk störning
*Personen utgör en fara för sig själv och/eller andra
*Personen motsätter sig frivillig vård
Fallerar något av ovenstående FÅR inte vården tvångsvård, vilket jag tycker är bra. In the dark ages kunde man bli inlåst på "hispan" enbart på grund av de anhörigas utsagor, vilket ledde tilll att folk lät skicka varandra till mentalsjukhus lite hur som helst, t.ex. för att göra upp en arvstvist...
Jag tror att din bror skulle behöva läggas in, försök att övertala honom på ett eller annat sätt. Hoppas att det ordnar sig....

Låter som att han behöver "tvångsvård", iallafall bli inlagd för utredning. Har du berättat för läkarna och skötarna hur han är och verkligen trycka på dom, för ibland behöver man göra det tyvärr. Tycker att de skulle lägga in honom och göra en utredning och så. Lycka till!

Hej!

På en del ställen kan det finnas uppsökande team med läkare, psykolog och hela baletten, men det kanske det inte gör på stället där din bror bor. De kan diagnosticera och ge behandling i hemmet.

Det finns en bok för anhöriga, som heter "I am not sick, I don't need help" av Xavier Amador. Den handlar om hur man övertalar en anhörig att söka psykiatrisk vård, när de inte vill det. Men det är klart får ni inte träffa honom, så är det kanske inte så lätt att använda råden i boken.

Admin

Tack för era svar och för tipsen!
Jag vet inte om det beror på sommarvärmen eller om andra faktorer spelat in, men nu har brorsan börjat ta kontakt med oss i familjen igen, lite smått. Jag fick träffa honom nu i helgen som gick, och det var en lite underlig upplevelse. Han är ganska annorlunda, fast ändå inte, på nåt sätt. Det blev ganska uppenbart för mig hur dåligt han mår där bakom, fastän han försöker dölja det på olika sätt och inte orkar prata om saker och ting. Kanske kommer vi att kunna få honom att inse att ingen vill honom något ont, och att han kanske skulle må bättre av vård. Det ser åtminstonde lite ljusare ut just nu!