hon och hennes man skulle flytta till radhus men strax innan dog han morfar. då fick hon direkt sällskapshund och jag växte upp med mormor, var mycket med mormor , mindre med farmor.
Mormor och sällskapshunden trivdes så bra ihop och allt, en gång var jag med på en äng när de lekte och mormor såg så lycklig ut. men 2008 vände allting för henne , hunden dog och då fanns jag mycket för henne, jag hade depression men jag förstod hur illa hon tog det. jag tröstade henne och så , sen fick hon sämre och sämre syn och sedan dog hennes son i cancer några år senare. Hårda motgångar för henne och hon har förändrats helt. Hon trivs inte på sitt äldreboende, varje söndag åker morbror in från stan till mormor och de båda kommer över hem till oss för fika och då säger mormor: "jag vill inte tillbaka dit", alltså hon vill inte tillbaka till boendet och hon säger att det är jätte skönt att komma därifrån.
jag förstår henne. Jag hade ett korttidsboende jag var på¨vissa perioder och jag mådde jätte dåligt av att vara där, jag visste inte vad det berodde på men mådde väldigt dåligt när jag var där, sista gången var jag där bara 2 dagar sen bad jag om att bli hämtad av föräldrar och bli avregistrerad, och jag mådde så dåligt och det kändes som betydligt längre än 2 dagar. Ungefär så kan hon känna med sitt äldreboende.
Mormor är en fantastisk människa, och nu får hon det här bisarra avslutet... hon förtjänar bättre avslut ! blir ledsen när jag tänker på henne....... blir stum
