Hur ska man göra om 50% av familjen är rakt av en börda?

Hur ska man göra om 50% av familjen är rakt av en börda?

Får inte avsluta "vänskapen" pga psykiatrin, då tror de att jag är psykotisk eller sjuk... Jag har alltid hatat min ena förälder sedan jätte många år tillbaka, säkert 5-7 år... Spelar ingen roll om jag har 1 kg Risperidon i blodet, jag hatar h*n ändå jävligt mycket.

Nu i vintras sa den föräldern detta: "Du får inte ta detta på fel sätt, men jag kan inte hjälpa dig framöver"... Så jävla falskt, h*n vill behålla relationen men skiter fullständigt i mig... Hade inte blivit förvånad om jag blev hemlös så hade föräldern bara ryckt på axlarna och struntat i mig.

När vi hade läkarsamtal så ljög föräldern rakt av mot mig, försökte få mig inlagd med sitt skitsnack men läkaren såg igenom skitsnacket och jag blev inte inlagd.

Kan psykiatrin verkligen acceptera detta? De verkar inte bry sig i alla fall.

Försök stå på egna ben. Vänta dig inte hjälp från familjen.

Släkten är värst, heter det ju. Bördan är, som jag ser det, att du går och retar dig på att du inte får hjälp från din förälder längre. Inser du att du är vuxen och inte ska behöva hjälp från dom, så lättar bördan.

Man kan aldrig veta om jag blir inlagd på LPT eller hamnar på rättspsyk, ska de bara sitta och rulla tummarna? Är det bra föräldrar? Nej.

Det finns ingenting som säger, nu är du 18 år... Nu måste du klara dig själv... Det är inte föräldraskap.

Man kan bli oskyldigt inlagd också.

Föräldrarna har inte ansvar för sina barn när de har gått ur gymnasiet. Då ska man klara sig själv. Förr ville psykiatrin att man hade så lite som möjligt med föräldrarna att göra.

Ligga på stranden i Indien och se hur barnen dör av tsunamin? "Nej du... Nu är du minsann 18 år, nu får du klara dig själv"... Äkta kärlek?