Hur ska man göra om 50% av familjen är rakt av en börda?

Vissa föräldrar hjälper sina barn allt vad de förmår hela sitt liv, eller tills bordet vänder o de själva behöver barnens hjälp. Jag tycker nog det är lite taskigt att dra undan sitt föräldraskap när barnen fyller 18 för de blir själva gamla en dag o då är barnen bra att ha. Jag menar att föräldrarna ska hjälpa till när det behövs, men man måste ju försörja sig själv som vuxen.

Men när man är psykosbenägen anses det vara bäst om man har så lite kontakt med sina föräldrar som möjligt.

Man kan inte lita på någon egentligen men om man ska lita på någon i allafall så är familjen mest säkra kortet. Sen finns det såklart undantag. Jag har svårt att lita på någon alls egentligen men jag tyr mig ändå till familjen. Bäst odds på det.

Har fått nästan ingen hjälp av anhöriga och psykiatrin. På mentalsjukhusens tid så var det maximal hjälp med allt. Tror inte det är bra utan det kan vara dåligt eftersom de aldrig blev friska. Anhöriga brukar ha dålig ork och kanske inte orkar så mycket. Det finns boendestöd och personliga ombud som kan ersätta föräldrarna och anhörigas hjälp.

Varför får jag inte sluta "vänskapen" på sättet jag beskriver?

Alla föräldrar är inte bra, tyvärr.....det finns anledningar....de orkar inte.....är omogna.....inte har tillräckliga kunskaper mm.