Min familj har inte alltid varit helt välfungerande av anledningar som finns. Prestationer, psykisk ohälsa, ekonomi...men vi har som sagt alla gjort så gott vi kunnat. Ju äldre vi blir desto bättre fungerar vi. Vi finns där för varandra...från var och en efter förmåga till var och en efter behov. Jag var ett självständigt och sk starkt barn och man märkte väl inte direkt om jag behövde stöttning. Blev självständig och stark efter barnvåldtäkten då jag insåg att jag måste se efter mig själv och inte vara så tillitsfull.
Jag har inget att klaga på. Mamma och pappa hade jobb och hade även tid för oss barn. Jag skyller inte min sjukdom på yttre omständigheter, jag har haft det mycket bra.
Det är olika i min familj vem som orkar vara stark från olika tider. Vi fungerar sömn ett lag där var och en gör det den kan....och stöttas när den behöver. Vi är ett bra kollektiv.
