I tonåren hade jag svårt att komma över tjejer. Försöker minnas de jag var kära i, i den ordningen (kan ha glömt nån);
-Sofie
-Helene
-Camilla
-Jenny
-Zandra
-Ulrica
-Nina
-Caroline
Fick aldrig till det med nån av dom.
EDIT: Det var ju bara tonårskärlek, min syster skvallrade till både Zandra o Caroline att jag var kär i dem o det var så pinsamt ju... För Sofie berättade jag det på den trevliga klassåterförening vi hade. Det var i.o.f. bara 6 st från klassen som kom, men det var med alla högstadieskolor i Ängelholm, så totalt var där säkert 100 st, o man kände ju många från andra klasser sen t.ex. gymnasiet..
Blev av med oskulden när jag var 17 år o var på Kanarieöarna (med en svenska). Jag gav rosor till henne sista dan innan jag skulle åka hem o hon hade nyss kommit. Men hon ringde en vecka senare o sa att hon hade kvar rosorna.
Sen började medicineringen med psykofarmaka, man går sakta in i ett zombietillstånd utan att märka det. Man ligger bara med tjejer (inte för att det blev särskilt ofta), bara för liggandets skull o att hon vill, jag kunde inte få orgasm längre... Swingersklubben var jag egentligen inte så pigg på först, jag o mina polare hade för längesen slutat "tävla" om hur många man legat med. Tänkte mest om det kunde få nån fart på mig...
Så det är ju en viss lättnad när man slutar med Haldol, o "vaknar upp". Men så kommer ju psykoserna så småningom, så man måste ta den...
