Bristande föräldrar....

[u:fzzvtfxl]Det sociala arvet.[/u:fzzvtfxl] Kanske en kombination av en medärvd känslighet och nedärvda dåliga beteenden och upprepanden av gamla mönster.

Om man inte har någon annan att skylla på så kan man ju försöka härleda det till införandet av protestantismen och Luther.

/Sofie

Preciiis... det sociala arvet. Där gränser suddas ut... till noll och inget... sen kan man inte lösa någonting när allt är utsuddat... men gränserna kvarstår... dom finns... och det finns gränser inom allting. Yta och fasad tar över, och insidor blir mer oviktigt.

Jocke,

Men oavsett om alla är känsliga för kritik... så måste man kunna tåla KONSTRUKTIV kritik, (skillnad på kritik o kritik) och även kunna be om ursäkt om man gjort fel, samt även erkänna våra brister, konflikthantering som många kurser ges inom idag... att lära sig lösa konflikter.

Jocke skrev: Jag vet inte om jag riktigt håller med dig Admin? Majoriteten av anhöriga till schizofrena är kanske inte helt friska? Eller du säger att 40 % av anhöriga behöver psykiatriskt vård, men får kanske inte den hjälpen?

Menska man se oss psykiskt sjuka som en belastning så skapar man en stigma och en schism med dem anhöriga om sakernas tillstånd. Tror snarare dem anhöriga arbetar för att skapa ett öppnare samhälle. Men tyvärr ingår det en hel del sekretess och barnets egen vilja till öppenhet.

Det har gjorts en undersökning i Sverige och 40 % av de anhöriga hade själv psykiska besvär och behöver stöd.

Släktingar till personer med allvarlig psykisk sjukdom, som är involverade i vårdgivandet påverkas negativt av bl.a. stress, oro och deras egen psykiska hälsa kan påverkas enligt en färsk svensk undersökning. 40 % hade egna psykiska besvär. De släktingar, som känt personen mer än 20 år och de som ger daglig vård är de som bäst behöver stödprogram för att lindra sina egna psykiska besvär.

Inflytandet av vårdgivandet på familjens börda utvärderades i studien liksom släktingarnas psykiska hälsa. Majoriteten 73 % upplevde en belastning och 40 % led av egna psykiska problem. Hälften av dem var engagerade i vårdgivande aktiviteter dagligen under månaden innan inläggningen på sjukhus. Av de anhöriga upplevde 50 % sitt vårdgivande negativt. En negativ attityd påverkade inte negativt släktingens egna psykiska besvär, men psykiska besvären ökade ju längre de hade haft kontakt med personen.

Denna studie har betydelse för de stödprogram som föreslås för släktingar som vårdar psykiskt sjuka.De släktingar, som känt personen mer än 20 år och de som ger daglig vård är de som bäst behöver stödprogram för att lindra sina egna psykiska besvär.
www.viska.se/index.php/nyheter/2 ... er-sjaelva

Man kan inte alltid utgå från att anhöriga kan ställa upp och hjälpa till, när många mår så dåligt. Det är viktigt att bygga ut öppenvården och införa personligt ombud, så att fler får bättre och mer professionell hjälp. Det är nog också viktigt att satsa mer på familjeutbildning, så att familjen uppträder rätt och inte orsakar återfall i psykos.

Jo, men om dem anhöriga egentligen inte orkar ställa upp jämnt, men måste ändå, så är det svårt kanske för dem att inse att dem kanske avlastar ngn annan familj som får den profesionella hjälpen. Tyvärr har samhället blivit prioriteringsbenägen pga bristande resurser.

Men varför ska man nöja sig med att hjälpa sin släkting, när det finns hjälp att få? Får man inte ngt tillbaka av sina insatser, ett klokt ord eller ngt dylikt? Men det värsta kan vara att psykiatrin tycker man är självgående, fast det förfaller i hemmet. Vilken krackelerande yta tar dem inte hänsyn till, utan tar bara notis om det förskönande jaget som framträder just då?

Dem anhöriga ser oftast verkligheten!

gast har du gått i terapi flera år,eller vem är du?