Jobb eller inte?

Geta skrev: Det skadar väl inte om folk hänger ut här
på sajten?

Nej det gör det nog inte, men en del vill att se fullbordade hängningar, och därför är dom här med lön på 30 000:- mån och mer för att se skådespelet.
Men jag tror att det kommer att drabba dom själva mycket hårt.

Varför blir ni så upprörda om någon
intresserar sig för psykiskt sjuka?

Geta skrev: Varför ska ni vara så negativa?
Om det finns personer som intresserar sig för
psykiskt funktionshindrade så tolkas det
genast som något fel.
Är ni beredda att jobba för att få 16.000 kr i
månaden? Eller är det bara ett cirkelresonemang?

Det var nog bara svar på tal, eftersom dom inte har en aning om hur det är att vara sjuk. Dom kör med rena gissningslekar.
Det mäkliga är att de går in på en sajt för dom med schitzofreni och andra sjukdomar och frågar om dom vill arbeta.
De förstår inte att alla redan vill arbeta så gott som de kan. Men vdet är svårt för en med psykiskt handikapp att planera längre perioder eftersom sjukdomen kan blomma upp precis när som.
Dom har stor kunskapsbrist hos Milton och gänget och det är nog dom som behöver utbildas och inte komma med gissningslekar.

Som du kan se Kerstin är det inte lätt.
Här försöker du fråga vårdobjekten själva vad de tror och tycker men de misstänker ngt fult.
:lol:

Men vad som behövs är just löner runt 16000 och vad man känner som riktiga arbetsuppgifter till det. Vidare en stor indvidanpassning och hela tiden fokus på att om möjligt den funktionshindrade, om han vill och kan, ska ingå i ett "normalt" sammanhang och inte klumpas ihop i olika grupper som är utpekade, ex, kommunen ska inte lägga ner parkförvaltingen och ta in alla psykiskt sjuka där, även om det samtidigt är en bra ide för både samhället och många sjuka att kanske jobba på parkförvaltningen.

Jag tror du har det hela ganska klart för dig egentligen, det behövs en flora av anpassade åtgärder längs hela vägen till tillfrisknande eller acceptans av livet som sjuk men, hur ska man få kommunerna att anordna detta på ett bra sätt?

Hur ska man kunna hjälpa till så sjuka kan ta sig igenom utbildningar, får certifikat osv? Stöd mot fobier, krossande av vanföreställningar, konstant hjälp och övervakning av mat sömn och motion samt att man varken passiviseras eller överdriver aktiviteten?

Kanske kan man söka stödpersoner som för ngn 50-lapp per dag i kostadsersättning håller koll på den sjuke och ringer vården om det behövs, tex en medstudent som kollar att jag inte hamnar i negativt döläge i sängen utan att äta och duscha, som snabbt berättar att professorn inte hatar mig personligen trots meddelandet jag läste om de som felparkerat utanför aulan, vilket jag ju gjort mig skyldig till, vilket gör att jag vågar gå på nästa föreläsning.

Sen måste man ju göra ngt åt den växande kadern "friska med sociala problem" som de sjuka hela tiden rekryteras från för att stämma i bäcken.

Synd att Geta tar bort så mkt av det kloka hon skriver.
Egentligen skulle jag nog säga att Kerstin skulle anställa Geta och fråga henne. Jag skojar inte. Tror inte det finns ngn annan som är så förstående om psykisk sjukdom som Geta.

Med de anpassade anställningar det talas om måste det ju "gå" att "bli sjuk". Blommar sjukdomen upp så gör den.

Undris,

Du är nog sjukare än någon här. Hoppas att du inser det själv en dag. Men det är ju så med schitzofreni, ofta vet man inte om det själv, men omgivningen märker det.
Så du tillhör automatiskt gruppen som ska hängas inför publik.