Finns det någonting positivt i sjukdomen?

När man brukar mestadels ta fram de negativa sidorna, här är en länk till fördelarna. Psykotiska sjukdomar är överrepresenterade bland mycket framgångsrika akademiker, enligt forskning. bjp.rcpsych.org/cgi/content/full/184/4/327

- aspie

Jag har fördelar med kreativitet som jag tror hänger samman med min psykotiska läggning... jag tycker om att sy, måla, och skriva... dessutom har jag studerat och tagit en B.Sc. och en M.A., och försökte med en Ph.D., men återinsjuknade då, så den blev inte klar...

Jag har faktiskt psykiskt sett blivit stabilare, mindre känslig, av att drabbas av psykos. Inte på en gång, förstås, och det var heller inte något jag riktigt insåg på flera år. Men i och med att mitt känsloliv (som hade varit väldigt styrande och en stor del av min självidentitet) i många år var borta och jag omvärderade mycket, bl.a. andra människors betydelse, försvann vissa sociala fobier som jag hade dragits med i närmare 20 år. Nevositet i vardagliga situationer är nu inte så vanlig längre. Å andra sidan kan nu andra problem komma upp som gör att jag drar mig bort från människor och inte orkar med, men det är också sådant som har avtagit med åren.

Dessutom är det ju intressant (till den grad man lyckas nå distans till den skräck och oro, den ensamhet, det lidande och de funktionsnedsättningar som det kan innebära att drabbas av psykos) att upptäcka förunderligheter i tillvaron! 8O Saker jag tidigare utan nämnvärd reflektion tog för givna eller accepterade fick jag förkasta, eller åtminstone ifrågasätta. Livet blev lite mer av en gåta och ett äventyr. :tänk

Människan, som världskulturell enhet, vet nog inte så mycket, men hävdar desto mer, tänker jag idag, när jag har levt snart 15 år med s.k. "schizofrena symptom" (sedan flera år dock ett rätt normalt liv på flesta vis, bl.a. med studier och arbeten). Hur vore det med lite större ödmjukhet i fråga om vetande och större vikt på [i:2kqzuwz5]frågor [/i:2kqzuwz5]kring existensen, istället för på de [i:2kqzuwz5]antaganden [/i:2kqzuwz5]som förhärskar i just vår tid?

Jag börjar bli trött på att hela tiden se fördelar i schizofrenin utan börjar mer tänka på hur himla skönt det hade varit att slippa mediciner, läkarförakt och det allmänna lidandet.

Jag förstår precis (tror jag). Det positiva är ju inget man vill behöva söka efter. Man ser väl det ofta som sin rätt att kräva det av livet, som en självklarhet.
Man ser det positiva när man ser det, och när man inte gör det -- kanske för att det helt enkelt då inte finns -- och allt är ett helvete, ja då kan man kanske bara önska (om man ens vågar det) att det finns en ände... Så var det för mig. Man vill inte leva ensam i en mardröm, där man inte känner igen någon som person, med illvilliga röster, bilder, självstyrande motorik, i känslokallhet och med en rädsla för bakomliggande mystika innebörder i varje ord och händelse. Det är klart att jag önskar att det hela inte hade drabbat mig, också jag. År har ju gått åt... år som jag hade tänkt ägna åt annat.

Ready skrev: Jag börjar bli trött på att hela tiden se fördelar i schizofrenin utan börjar mer tänka på hur himla skönt det hade varit att slippa mediciner, läkarförakt och det allmänna lidandet.

Det är inte ofta någon räknar upp fördelarna med psykoser.
Det har varit en evig berg och dalbana.
Det går knappt att föreställa sig hur ett normalt liv skulle ha varit.
Att slippa så tunga mediciner vore en fördel helt klart.
Att inte ständigt vara rädd för att bli mobbad vore en annan fördel.