Finns det någonting positivt i sjukdomen?

Niklas. skrev: Möjligen föreligger omvända psykosomatiska besvär vilket kan vara en fördel. Dvs jag får en "psykos" istället för ett somatiskt besvär.

Det ligger någonting i det.
Människor som inte går sönder psykiskt går under
fysiskt.

Jag hörde på en konferens någon som sa att på arbetsplatser, med sk psykiskt sjuka (som vi), så är det faktiskt BÄTTRE sammanhållning, mindre mobbing, mer raka puckar osv...

Alltså tvärtemot, vad man skulle kunna tro! :rolleyes: <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->

Så, med andra ord, "det är bara bra" med psykiska handikapp! <!-- s8) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_cool.gif" alt="" title="Cool" /><!-- s8) -->

Det har jag hört att på en ordinär arbetsplats så är
de flesta psykiatriska diagnoser representerade.

Att det upplevs som mindre mobbning på en arbetsplats
med en psykiskt sjuk medarbetare kanske beror på att
all mobbning koncentreras till den sjuke så att de andra
uppfattar att det inte pågår någon mobbning mot just dom
själva.
Det måste kännas skönt för dom!
:rolleyes: :rolleyes: :rolleyes:

Jag tror det är som Geta säger, jag har blivit mobbad på varje arbetsplats jag varit på och därför har jag måst byta jobb. Likadant när jag bott på mindre orter har det slutat med mobbning av mig eftersom jag anses vara annorlunda. Jag blir tillbakadragen och osocial mm

Min åsikt, baserad på just min pskykiska sjukdom, är att den inte har fört med sig något positivt överhuvudtaget, bara terror, förlust och elände. Det har varit ett helvete för mig som får ordet "helvete" att verka lekfullt.

Det ockulta förräderiet.

Något positivt måste det ha fört med sej om man ser bakåt till grottmänniskorna, generna har ju fortsatt att följa med människosläktet, inte dött ut, som gener som inte har tillfört något positivt för överlevnaden säkert har gjort.

Ångest och ängslan t.ex. skyddade ju flocken mot faror. Schizofreni och kreativitet hänger ihop, det vet man ju, och kreativitet för ju släktet framåt.

Kanske en vakenhet för att tänka i nya banor? Trygga individer bryr sej inte om det, de är ju trygga som de är och bryr sig inte om att hitta på nyheter.

Det här ju tänkt i stort, för människosläktet, och inte ur en enskild individs synvinkel.

Ett sinne för detaljer som andra rusar förbi.

Nej, det är klart att man inte vill ha sjukdomen, och inte att någon i ens familj ska få den heller, men när det är som det är kan man ju försöka se något positivt i det. Vad har man för val?