Hos mig är den helt omotiverad. Okej, kanske inte helt, men det finns inget specifikt jag kan peka på. Det är mest diffus oro över framtiden och att mina föräldrar ska dö och lämna mig ensam kvar.
Jag har inte haft riktig ångest på ett bra tag nu och det tackar jag Gud för. Dock får jag "ångestimpulser" ibland och måste gå ut och gå. Ångest är vidrigt.
Vad är normalt vid ångest? Vad brukar framkalla den? Skriv gärna och berätta.
Kände igen allt du beskrev. Så har jag också. Jag kan nästan kvävas av ångest. Min ångest kan vara helt totalt obefogad. :lol:
Ångest är en grubbel-sjukdom brukar jag säga. En tanke utlöser den andra. En hemsk och besvärlig ond cirkel.
Mina Anafranil tar bort udden av min ångest. Så jag ibland kan stanna vid tanken "Åååh, vad fint väder!" utan att behöva komma till nästa tanke som leder till "Vad ska jag ta på mig!??" ...osv...osv...
Säkert rätt, men jag har ju inte druckit speciellt stora mängder den senaste tiden. Å andra sidan hade jag mer ångest förut och då drack jag mer. Du har nog en poäng, Melun.
Ångest kan komma plötsligt och oförklarligt. Vanföreställningar och paranoia kan ge stor ångest och de kan förvärras om man sover för litet.
Om man har svårigheter att lösa sina problem kan nog ge ångest över framtida saker som kan inträffa. Det kan då vara bra att ha hjälp som kan ge råd hur man skall lösa sina problem eller få hjälp av ett personligt ombud.
