Ångesten

Ångest är absolut den värsta känslan man kan ha. Jag har mycket social och psykotisk ångest. Ångest får man ofta för att man tänker och känner fel. Skulle jag få bort min ångest så skulle jag klara livet på ett helt annat sätt. Angriper man oron,så utvecklas nog inte ångest. När oron blir så stark så övergår det i ångest. Jag tar 5 mg Stesolid. Det hjälper inte ett skit längre. Jag frågade min läkare om han kunde höja dosen,men han ville inte. Jag får fruktansvärt svårt att se människor i ögonen när jag har ångest och man får värmehettningar i ansiktet och känner sig allmänt osäker. <!-- s:oops: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_redface.gif" alt=":oops:" title="Embarassed" /><!-- s:oops: -->

Det var när jag började få rejäl ångest som
jag blev gladare.
Det är mycket värre att vara levande död.
Om man stänger av ångesten så stänger man
av alla andra känslor också.
Men det är klart det måste vara någon måtta
på ångesten för att det ska vara acceptabelt.

Det finns värre saker än ångest, och det är när man hamnar i en situation som ger en pinnsamma känslor pga av att man är bland folk, denna känsla ger också mig paranoida problem , jag hoppas ingen behöver må så dåligt som jag har fått mått.
När jag får denna känsla så isolerar jag mig i min lägenhet- det tar ca 7 timmar att bli av med skiten-alltså om jag får denna känsla ca kl 15:30 så tat det ca 7-8 timmar innan det går över alltså kl 22:30 , shit detta är skit jobbigt- Admin1 vet du vad dessa känslor kallas?.
Det är som om jag skulle gå naken genom stan med alla människor som glor på mig.
Det är nån sorts paranoid känsla uppblandat med ångest + förnedrande känslor.
Admin1 vet du vad detta är för nåt?

PSR skrev: Låter allmän-mänskligt.

*suck* :evil:

Det uttrycket har du förbud mot. :lol:

Varför, om det är "allmänmänskligt", finns det inte beskrivet?
Varför frågar folk mig vad jag tänker när jag bara känner?

anonym 20:19,

Du vill ha svar av Admin 1.
Men jag kan försöka svara så länge.
Det kan jag känna igen mig i att det kan ta lång tid att återhämta
sig när man varit tillsammans med människor som man inte känner
sig riktigt bekväm med.
Ibland får jag vara uppe halva natten innan jag lugnar mig.
Det kan ta flera dagar att återhämta sig för mig.
Det är främst personer som är starkt kritiska av sig som jag
är rädd för.
Med en sådan här historia bakom sig är det inte underligt om
man har sådana känslor.

Gäst skrev: *suck* :evil:

Det uttrycket har du förbud mot. :lol:

Varför, om det är "allmänmänskligt", finns det inte beskrivet?
Varför frågar folk mig vad jag tänker när jag bara känner?

Det PSR beskriver- att oftast är det fullständigt normalt att
känna eller reagera så eller så.
Det är kanske självklara saker för andra som det inte pratas om.
När man lever isolerat kan man tro att man är ensam om
upplevelserna.