Mår jättedåligt

Har den senaste tiden börjat må allt sämre och nu är det riktigt allvarligt. Har skurit mig en massa för ett par dagar sedan och har allvarliga självmordsplaner. Har precis skrivit ett mail till min läkare och ett annat till min pedagog men vet inte när de läser nästa gång. Känner mig helt förstörd och har sådan ångest. Kan inte stå ut med detta. Ska snart börja arbetspröva och det ger mig än mer ångest. Jag har inte orken för det, kommer inte att klara av det. Om jag ska arbetspröva kommer jag att ligga utslagen i sängen för resten av dagen och inte orka sköta hemmet alls. Jag kommer inte orka träffa varken min stödperson eller min blivande kontaktperson. Jag känner redan nu att det tär på mig med dessa träffarna och med ett jobb, om än bara åtta timmar i veckan, kommer det att förstöra mitt liv totalt. Jag känner mig helt värdelös som inte orkar mer. Jag vill bara ge upp allting, vill inte vara med i livet längre. /A *olycklig*

Vad tråkigt, tjejen! Vad skönt att du kan kontakta din läkare och pedagog via mail, är nog jättebra att du berättade. Känns det så akut så RING någon.

Jag har en vän som skulle börja jobba heltid igen efter en lång tids depression, men som ringde dagarna innan och såg till att han fick jobba deltid istället. Visst kan det vara skönt då det genererar sådan ångest, men jag hade ändå sett att han prövade innan han såg till att bli sjukskriven igen. Det skadar ju inte att pröva! Om det går åt helvete så gör det ju det, och då är det bara så. Men ta bara inte ut det i förskott!

Håll ut A! Mina tankar är hos dig.

*KRAM*

Det är bra att ta det stegvis när man ska börja jobba igen... 8 timmar per vecka kanske är för mycket för dig just nu... du kanske kan få börja med 2 timmar per vecka... och sen öka på timmar om det går bra... 8 timmar är 20%, ändå en ganska betydande arbetsinsats....

Men gör dig inte illa som straff för att du inte orkar... berätta istället för dina vård och rehabiliteringskontakter att du vill arbeta med dig själv och den sociala delen av ditt liv just nu.... att arbetsrehabiliteringen kanske får vänta tills du känner dig starkare... det löser sig nog om du är öppen med hur du känner...

Du kanske kan första tiden arbeta bara en timme per dag för att se hur det går. Det kan vara arbetssamt i början, eftersom det mesta är nytt och man saknar rutin, men efter en tid så brukar det gå bättre. Jag tycker att du skall försöka pröva jobba den tid som du orkar. Du kan ju ha en överenskommelse att du kan gå hem när orken tryter för dig. Arbete kan för de flesta vara en positiv grej i livet, vilket kan vara viktigt att ha i åtanke. Hoppas att det löser sig för dig.