Depression och alkohol

Visst, alla vet att det inte är bra att dricka när man är nere. Alla vet också att det inte är bra att kombinera alkohol med mediciner. Ändå gör vi tvärtom ibland.
Jag tycker mycket om ale, bitter, porter och Guinness!
Så ibland tänker jag att"äh, det gör väl ingenting med lite grann". Det är bara det att jag aldrig vet i förväg hur mycket "lite grann" är och tar då lätt för mycket!
Självklart får jag skylla mig själv och det gör jag.
Så efter fyra burkar Guinness, 3,5%, känner jag mig lugn och på ganska gott humör. Sedan faller humöret som en lavin och intensiva självmordstankar sätter igång. Planer och hela rubbet. Skriver nästan avskedsbrev och sätter det hela i verket. Tills jag som tur är blir alltför trött, går och lägger mig och sover gott.
Vaknar morgonen därpå med den starka känslan av att "puh, det var nära ögat!" och har den känslan kvar under förmiddagen. Så går dagen och jag känner mig lugnare inombords. Tar en atarax på eftermiddagen och sover lite till. Känner mig på ännu bättre humör när jag vaknar.
Men tänker aldrig att det där ska jag aldrig göra om.

Hej

vet hur det är till viss del att dricka fast man äter mediciner. Jag gör det ibland fast det brukar inte bli mycket.
Men jag skulle nog lätt kunna "glömma" mig och dricka för mycket. Då får jag ibland minnesluckor det fick jag aldrig föut när jag drack, tror jag iaf.

Det där med självmordstankar låter int ebra. Kan du int eha som regel att du bara dricker i sällskap med andra.
Jag har någonstans läst att alkohol är en riskfaktor för att ta livet av sig.
Så om du int ekan sluta dricka helt så kanske du kan se till att aldrig dricka i ensamhet?

Jag skulle aldrig kunna dricka tillsammans med flera människor. Risken är mycket större då att jag skulle dricka mera! Ensam dricker jag de öl som jag har köpt och sedan får det vara nog.
Problemet som jag ser det är att omedvetet eller medvetet söka sätt att fly på.
Men visst, tycker att alkohol skulle diskuteras mycket tidigare bland ungdomar och de som är psykiskt oroliga. Det är ju inga moralpredikningar de behöver höra, men just att alkoholen och andra droger kan leda tankarna på fel väg ibland. Och man närker inte att det är fel väg. Det är också en slags vanföreställning, därför att man tror att något är rätt som egentligen är fel. Skulle man inte ha druckit och inte varit nedstämd, så skulle man snabbt förstå att man kommit in i en återvändsgränd.
Men det enda är nog att när man börjar känna som att man vill fly, att man då bara klägger sig och försöker sova en stund. Så går det kanske över.
Tack för att Du svarade i alla fall!!!

Jag har konstigt nog aldrig fått självmordstankar i samband med att jag druckit alkohol. Jag dricker dock sällan nuförtiden några större mängder. Om du drabbas av sådana stora besvär Graatass skulle jag försöka minska ner på mängden öl och bara dricka en öl t.ex. Om man lider av självmordstankar så bör man undvika alkohol och droger säger man.

jag vet hur det är. jag dricker ganska ofta och mycket även fast jag går på medicin. Ibland är det inga problem alls. Som igår...drack jag fån 8 på kvällen till tre idag. Kände bara glädje. ibland kan en två öl få mig att tänka svart, se svart och bar dö.

Det är nog bra att försöka vara återhållsam med alkohol, särskilt när man mår dåligt.
Jag kan förstå att det kan finnas kortsiktiga fördelar, att man kan känna sig lättad och upprymd. Men i längden tror jag bara att det förstör.

Det är ju lättare sagt en gjort men det kan nog vara idé att inte dricka så mycket. Det är nog lätt att fastna också. Och psykisk ohälsa och missbruk är ingen bra kombination.
Försök hitta andra lösningar.
Även om det kanske inte blir lika roligt kan man ju gå ut ändå fast man inte druckit och träffa kompisar.

Om jag känner mig svajig brukar jag inte dricka något alls, och jag har ingen alkohol hemma p.g.a att jag kan må väldigt dåligt ibland och då skulle det inte vara lyckat för mig att ha alkohol tillgängligt.

Är det fler än jag som undviker att ha alkohol hemma p.g.a dessa skäl?