Rädsla för att golvet ska rämna

Släpper denna rädsla någonsin? Att golvet man står på bara ska rämna under ens fötter, att falla handlöst ned i det svarta. Jag lever med rädslan varje dag, ibland mer ibland mindre.
När det känns som jag tagit mig över ett krön och ser en ljusning får jag för mig att detta är en vändpunkt ned i det mörka. Att detta var det bästa jag fick uppleva denna gång och att det nu är dags för ännu en resa i underjorden som jag inte vet om jag överlever.

Känns som mitt liv är byggt på falskheter, lögner om mig och hur jag är. Som om andra fått mig att tro att jag mår bra fast det inte egentligen är sant. Känns inte som om jag hänger ihop som en enda människa. Känns som jag gått sönder och tappat så mycket på vägen och aldrig hittat igen de delarna igen. Ju mer jag fortsätter framåt desto falskare blir mitt liv men alla andra tycker att allt är "mycket bättre" nu och att jag är frisk.....

Vad gör man med skräcken inför att allt ska braka samman.....

Hur lever man ett liv på en smal lina utan att titta ner....

???????

/flisan

En dag så märker man att linan blivit en bräda som är lättare att gå på... så blir det så småningom ett golv som känns stabilt...

Hur? Genom att arbeta med sig själv... och våga lita på andra... sen finns det dagar då det känns som om man balanserar på en lina ändå...fast golvet kanske är strax under linan... man har fått en större stabilitet än man tror sig ha...

Så mycket i livet bygger på tilliten mellan människor... att våga lita på att andra vill en väl och kan hjälpa en gör det tryggare...

Att bli hel tar tid... man får jobba i terapi länge med det... men det hjälper... och andra man träffar kan ge små bitar som passar in i pusslet om vem man är och hur man ska förstå sig på livet...

Hoppas att det känns bättre idag...

Hej Flisan !

Om jag inte minns fel så lider du av depression. En behandlingsmetod som ger bestående resultat enligt forskare vid depressioner är samtalsterapi. Antidepressiva läkemedel är nog bara "konstgjord andning", medan psykoterapi botar orsaken till depressioner som beror på förträngda negativa känslor, vilket jag misstänker att du lider av och som orsakar dina besvär.

Motion är också effektivt vid depression har forskare kommit fram till. Jogging är nog bäst tror jag om man är deprimerad.

En länk till artikel av Admin om motion som är mycket intressant ovh tänkvärd.
www.viska.se/index.php/nyheter/1 ... sykoterapi
Hoppas det ordnar sig för dig!

Sköt om dig!

/micke

Vilken behandling har du fått för just dessa besvär? Har det hjälpt dig något? Jag tror att du lider av depression och ångest. Standardbehandlingen är antidepressiva, men tillägg av kognitiv beteendeterapi gör att man får bättre effekt. Motion kan också vara bra mot depression för det minskar stresskänsligheten.

Själv brukar jag vid ångest tänka på alla gånger ångesten varit helt omotiverad och onödig. Jag brukar att tänka att ångest är bara en känsla och att det är övergående. Jag tycker att jag mår bättre när jag tänker så.

Var inte rädd!

Våga leva ditt liv utan rädsla, om du är så rädd för att gå ut så du bara sitter vid köksbordet och aldrig vågar gå ut. Då kanske taket faller ned över ditt huvud.

Nej! Våga leva ditt liv, så får du se att det enda du behöver vara rädd för är själva rädslan.

Du är ung, du är på tok för ung för att vara rädd för att inte våga leva.

När du vågar leva ditt liv, så kommer alla bitarna av ditt pussel att trilla ned på rätt plats och då har du också funnit dig själv igen!

Kram! Nisse

Flisan, känner igen mig såväl i ditt resonemang "att gå på lina". Känslan finns varje dag i mer eller mindre omfattning även hos mig.