Out of the game.

När man kollar in grannen. Med sin BMW, fast jobb; flickvän etc. Och inser själv att man är handikappad i jämnförelse. Sitter på min jävla IKEA säng för 175:- och secondhand möbler. Ångest som fan, likstäld med sociala inkomsten. Läkaren säger tabletter mot ångesten, jag säger dra åt helvete. Kan inte vara nöjd med min lott, men det är väll normalt? eller? Vad gör man åt sådan ångest?

Skaffa en rik flickvän?

Seriöst så tror jag att du bör lära dig att aceptera så att du inte blir desperat. För desperata människor är det så mycket svårare att få det bättre. Slappna av så kan det bara bli bättre, eller sämre och då inser du att du gapat efter för mycket. Se det vackra i världen och var inte så fixerad vi ägande. Världen och din egen sinnlighet är din om du bara ger dig hän och ser det vackra i det ofullkomliga..

Det handlar ju inte bara om ägande, det är ju inte allt. Man äger inte en flickvän eller jobb. Och sitter man o chillar så kommer man fan ingenstans! Men vad kan man göra? Aceptera finns inte ens på internet, jag är bara snäppet över uteliggare bara för att jag är sjuk. Livet handlar om att vinna! Jag pratar inte om avundsjuka, jag pratar om ångest över egen plats och kapacitet.

Vi psykiskt sjuka får väl gå ihop och säga ifrån. Börja med att inte rösta blått.

PSR, du är rolig!

Att jämföra sig med andra som har " allting" ligger
nära till hands.
Det är värst i början av sjukdomskarriären.
Om man står ut så lättar det.


Geta

En Nunna jag träffat, sade i ett annat sammanhang; Det enda jag äger är kläderna på kroppen, jag har visserligen en säng jag kallar för min egen.

Men jag äger ingenting!

Detta gav henne så stor frihet att hon tyckte det var bara bra att hon var utan allt materiellt, så hon vill inte byta!

Hon är lycklig nu!