Jag läste din recention av boken. Den verkar spännande. Som gammal psykologi-studerande kom jag osökt att tänka på James-Lange teorin.
Den verkar vara en form av KBT eller tvärtom. Utifrån den arbetar man i alla fall liknande...
(James- Lange Teorin – Först påverkas kroppen genom emotioner, sen blir du medveten om dina känslor.
Emotion: Det du känner.
Känsla: Hur du upplever det du känner.
Kroppen känner att något är fel, kan leda till känslan av rädsla. Rädslan kommer ur att kroppen utsätts för ett obehag. Rädslan har inget värde i sig, den är en följd av obehaget. Introspektion kan användas: Vad i mig är ledset, vad är glatt? Förstår man att Rädslan kommer ur obehaget, kan man börja leta efter och göra sig av med källan till det = Bli av med rädslan. För att uppnå detta kan man associera = förstå hur man känner och kopplar.
” Vad i mig får mig att känna som jag gör” = Introspektion igen. Man delar upp känslan och kroppen. )
Jag brukar säga till mig själv och det fungerar faktiskt väldigt bra.
”Något i mig är hungrigt, jag är inte hungrig”.
”Något i mig är ledset, jag är inte ledsen”
Osv.
