Smärta och förtvivlan är min dag.
Det känns som ständiga kraftiga slag.
En värld utanför denna,
jag ej har förmåga att känna.
Ibland tror andra att jag mår bättre eller bra,
men ack vad skenet kan bedra.
Mitt liv är i ständig fara,
om de det kunde ana bara.
Mina rop på hjälp ingen hör,
det kan leda till att jag dör.
Jag försöker om det skriva och tala,
men när ingen förstår, mitt hopp dala.
Mitt liv är en kamp mot mig själv,
lika stark som kraften i en älv.
Ett rop på hjälp jag sänder ut,
men mitt liv verkar helt slut.
/A
