När jag har synhallucinationer är det klara scener, dubbelprojicerade bilder mycket liknande verkligheten. Men jag påstår att hallucinationer är lätta att genomskåda.
Jag gillar inte heller situationer då det förväntas av mig att jag är skyddsängel. Jag ser en bild, det är första scenen där bilder jag får upp i hjärnan blir till en hel film. Om jag lyckats är det sällsynt att någon ens tar notis om det.
Jag kan bara konstatera att bilderna i filmen är mycket likt verkligheten och jag kan styra dem och om behovet finns, kan jag spela upp filmen från början, bara det att händelserna och filmen går snabbare och snabbare. Till slut har människan inte någon tid kvar och jag kan inte ändra på den blivande verkligheten.
Misslyckandena står att läsa i pressen, dagen eller några dagar efter.
Författare till inlägg
