Jag tror att dem flesta som jobbar inom psykiatrin inte förstår hur viktigt det är för oss att veta vilken diagnos vi har. "Vi struntar i diagnosen. Det är ju dig vi jobbar med och hur du är. Vi jobbar inte efter en diagnos. Alla är ju så olika." Visst är det så. Måste sticka...
JAG har befunnut mig i psykiatrin i 35 år o under denna period har diagnoser kommit o gått. De som var borderline då på 80-talet är idag bipolara. De som var maniska då är idag ADHD. De som var manodepressiva då är idag schizoaffektiva. De som idag har någon bokstavsdiagnos var tidigare personlighetsstörda osv. Själv har jag haft en rad av diagnoser mer eller mindre relevanta. Under mina första år i branschen hade jag ingen diagnos alls bara en uppräkning av symptom. Med lite perspektiv var nog detta det bästa sättet att förmedla vad det hela handlade om.
