Sorteringstvång?

Vet inte om denna tråd hör hemma i den här kategorin. Annars får ni flytta.
Men iallafall... Jag har fått en konstig ny vana: att sortera mina böcker i olika system. Förut gjorde jag det ca en gång i månaden. Denna månad har det ökat till minst en gång i veckan. Denna vecka har det ökat till VARJE DAG.
Till saken hör att det rör sig om över 200 böcker, vilket innebär att sorterandet tar MINST en och en halv timme.
Jag njuter visserligen av sorterandet, men jag fattar ändå att det inte är normalt. Jag skojar med mamma och säger att jag bara är arbetsskadad (har ju praktik på ett bibliotek), men innerst inne vet jag att detta nästan är sjukt.
Jag ser bokhyllorna och känner genast att ordningen inte duger, eller så får jag en idé om ett nytt system.
Det är typ tvångsmässigt. Fast det beror väl på min rastlöshet också. Jag har fått jättesvårt att läsa någon längre stund, så jag antar att jag kompenserar genom att sortera. Plus att jag försöker tygla mitt nästan sjukliga köpbegär som förstör min ekonomi. Och gissa vad jag köper? Böcker så klart! Denna vecka har jag "bara" köpt en bok. Kanske därför jag sorterar mer? För att ersätta ett tvång med ett annat? För köpandet är också ett tvång. Jag liksom MÅSTE köpa, annars känns det obehagligt i mig.
Jag är lite sorgsen över vad mitt liv blivit: äta(också tvångsmässigt, typ bulimi), shoppa, läsa (när jag kan koncentrera mig) och nu också sortera. Det kanske låter behagligt, men det är allt jag gör förutom de fyra timmar i veckan jag jobbar. Jag kan knappt diska, städa eller göra andra sysslor de dagar jag inte har boendestöd, för allt som inte handlar om mat och böcker känns obehagligt. Jag kan knappt ens skriva på min roman längre.

Vad tusan är det som händer? Nån som har nån idé?
Jag vet att ätandet beror på ätstörningar, så det behöver jag inget svar på. Mitt bokintresse beror väl på min Asperger. Men beteendet är inte bara Asperger, jag känner mig själv och vet att sorteringstvång är helt absurt för en så oorganiserad person som jag.

Hade OCD i övre tonåren. Kan detta vara OCD??

Kan nämna att jag också är läkemedelsberoende. Ännu ett tvång. Plus att jag känner mig illa till mods om jag inte dricker MASSOR av Pepsi eller Cola.

Måste vara nåt med hjärnan, typ med nån signalsubstans som får mig att jaga efter tillfredsställelse.

Och sorterandet gör mig trött nu när jag har järnbrist. Hade yrsel både igår o idag.

Har sorterat en massa papper idag, tog en timme att fixa. Böckerna ligger huller om buller, det ska vi kanske ta nästa vecka? Jag kände egentligen att jag förstod, att jag måste gallra bland alla pappershögar. Blev lite uppvarvad av gallrandet.

Låter lite likt mitt sorterande. Och som att du har många papper?

Jag kan också hålla på att städa, sortera, flytta saker omkring bland rummen i oändlighet. Men jag gör det bara när jag mår bra o får en massa ideer som avlöser varandra. När jag mår dåligt är det totalt stilltje.

Dem hade legat länge från flera år tillbaka i tiden, och en massa onödigt pappersskräp. Men det var min kp som föreslog att vi skulle rensa, men jag förstod när det var dags att det var nödvändigt, då blir det inte längre en tvångstanke. Man upptäcker ju vart man hade alla viktiga papper.

Det du genomlider låter mer som en kronisk tvångstanke? Jag jobbar ju själv på en boksorteringsavd på mitt jobb och där ligger även en second hand butik som vi forslar färdigsorterade material, inte bara böcker utan även dvd, lp skivor serietidningar och dylikt. Så jag kan delvist förstå din tanke av noggrannhet?