Hej kära viskare! Det är mycket länge sedan jag var här sist. Eller åtminstone ett halvår eller så om jag minns rätt. Mitt tidigare superminne har försämrats rejält, så jag är inte säker på när jag var inne sist. Att jag inte varit inne beror på att jag inte haft ork att vara social på länge. Jag har varit ganska isolerad och mer tagit emot kommunikation än att ge, men jag har velat skriva här nästan hela tiden jag varit borta. Jag vet egentligen inte om jag orkar börja skriva här igen eller hur länge jag kommer orka göra det , men nu kör vi!
Innan jag skriver själva innehållet i tråden så måste jag förklara lite som hänt sen i augusti i år. Jag gör det i punktform :
*i augusti drabbades jag av nån märklig anledning plötsligt av tardiv dyskinesi trots att jag inte ändrat mina doser av neuroleptika och trots att jag stått på abilify i ett årtionde (ja, det stämmer, 10 år med nåt enstaka mycket kort uppehåll )
*på grund av den plötsliga tardiva dyskinesin blev jag hänvisad till akuten, eftersom det var svårt att komma på varför min mun gjorde ofrivilliga rörelser som fick mig att stamma, jag och vårdcentralen kunde ju inte föreställa oss att medicin jag haft i tio år var orsaken
*först sänkte de abilify o gav mig Akineton , men när jag pratat med min egen psykiater fick jag omedelbart ta bort abilify.
*när abilify togs bort fick jag mer ångest, nya självmordstankar och allmänt svårt med tankeverksamheten
* efter några månader av allt sämre mående fick jag börja med Fluanxol
* jag blev bättre av Fluanxol . Självmordstankarna försvann , tankeverksamheten blev mer ”väloljad” igen, och jag fick lättare att ta mig för att göra saker.
* jag fick en biverkan av Fluanxol - mjölkutsöndring- och fick omedelbart sluta med den.
* jag har varit utan Fluanxol i en vecka nu.
Så. Nu har ni bakgrunden. Dags för problemet!
Redan innan jag slutade med Fluanxol hade jag problem med koncentration och att hålla kvar tankar och att ta mig för att göra saker, plus att jag ofta var trött (inte i kroppen) så jag ofta behövde vila på dagarna. Men så tog de som sagt bort den. Det var när jag var hos min psykiater förra tisdagen. I ett par dagar märkte jag inget, jag tyckte rentav att jag plötsligt blivit bättre att tänka och att göra saker. Seeeen.... kom tröttheten. Värsta psykiska tröttheten jag varit med om!!!! Jag behöver vila mer och mer. Just nu är jag uppe i två vilopauser på en timme vardera under eftermiddagen , plus att jag lägger mig före kl 20 på kvällarna . Idag är jag dock ovanligt pigg som är uppe trots att klockan är över 20, och då känns det som att problemet är botat o inte existerar. Typiskt mitt tänkande , hahaha
Så alltså: min psykiska ork har tagit slut. Den räcker bara fram till lunch, sen vill jag bara stänga ute alla intryck och stanna upp all verksamhet, för hjärnan orkar inte!
Min hjärna var si och så även innan jag tog bort Fluanxol . Jag oroade mig o berättade för psykiatern, men hon sa att jag inte har fel på hjärnan o att man inte kan känna av sånt o att jag bara har en vanföreställning ... men...
Jag har känsel i hjärnan . Det är nästan lite kul, för jag kan peka på huvudet var känslor o ångest o trötthet o sånt sitter. Den här tröttheten sitter snett bakom vardera örat , och när det är riktigt jobbigt strålar tröttheten från de punkterna fram mot ögonen , och då MÅSTE jag vila.
Jag vet inte om det är en hallucination eller om jag faktiskt HAR känsel i hjärnan. Skulle vara spännande att kolla med EEG, tänk om det faktiskt är på riktigt ?!
Men, summan av kardemumman är: jag är trött i min hjärna , som är väldigt seg i största allmänhet, och det är dryyygt! Plus att den tillfälliga förbättring som Fluanxol gav är borta. Plus att man ska minnas att allt inte var perfekt med Fluanxol heller, hjärnan betedde sig som ett såll även då. Jag glömde vad jag nyss gjort. Så är det nu oxå.
Förlåt mitt lååååååånga inlägg! Ångrar mig nästan , för jag undrar hur jag ska orka hålla mig aktiv här... Men nu har jag rullat in bollen på planen!
Mvh Sofia / sodergardfia
Författare till inlägg
