Någon mera än mig som söker relation?

Jag hittade inte tråden rohypnol på viska vid ett sök på Google men jag hittade tråden med mig när jag fyllde 10 år på viska, mycket passande i denna tråd

Jag frågade min kvinna igår vad hon tycker om vad vi har haft för relation under alla åren! Hon höll med mig om att det har varit nån slags thriller relation eller snarare nära inpå skräck. Hon förklarade att det har också med att göra om hur våra liv var innan vi träffades. Vi båda har dålig livserfarenhet så kanske därför passar vi ganska bra ihop.

Mötesplatsen verkar vara en seriös sida. Fast man får betala för mer funktioner. Jag var inne där ett tag men träffade min sambo på jobbet ungefär samtidigt.

Annars, jag och min kvinna hade jättefin kärleksrelation i början när vi var förälskade i varandra när hon inte hade hum om att jag hade med psykiatrin att göra men sen när min psykiska sjukdom avslöjades efter flera år så gick någonting sönder mellan henne och mig.

Trots detta har vi lyckats hålla ihop men det har inte varit dans på rosor!

Så därför vart jag också arg på psykiatrin för att jag måste ha med dom att göra. Psykiatrin drar på ett sätt bara ner en, menar att psykiatrin kan vara mer till ens nackdel än fördel för så vart det i mitt fall.

Så på ett sätt vill jag påstå att psykiatrin var boven i dramat som gjorde min och kvinnans relation till thriller/skräck relation istället för vår fina kärleksrelation som vi hade i början... .

Innan jag blev tvångsinlagd/tvångsmedicinerad och fick diagnosen schizofreni och psykos våren 1990 (var 18 år gammal då) så hade jag flera kvinnor på gång att välja mellan men det lyckades mina anhöriga och psykiatrin förstöra.

Ändå blev jag senare ihop med mitt X som var en psykvårdare på den avdelning där jag var tvångsinlagd - hur det gick till är lite obegripligt för mig!?

Och som sagt. idag lever jag än idag med samma kvinna (efter mitt X) fast nån slags thriller/skräck kärleksrelation! Också lite obegripligt varför hon vill stanna kvar hos mig än idag som är allvarligt psykisk sjuk med lägsta sjukersättning? Lever på hennes pengar - är det riktigt!? Inte ens försäkringspengar har jag fått vilket jag skulle ha haft rätt till flera gånger i mitt liv för länge sen om allt hade gått rätt till väga. Hade jag fått försäkringspengar så kanske jag hade sluppit höra min kvinna gapa på mig: - "Du tog mig för pengarna!".

Ingen aning om hur det kommer att sluta med mig framöver? Känns som om jag kan bli allt från uteliggare till miljonär - konstig känsla det där! Precis - drama, thriller till skräck känsla är det... som jag ibland måste bedöva med en lugnande tablett eller öl.

Förtränger mitt eget självmord gör jag säkert fortfarande... men tänker inte ta livet av mig för jag ska leva fram till dess när eventuellt min komet kommer...

Sen vill jag poängtera att min mamma och övriga anhöriga på hennes sida av släkten har ingen aning om hur mitt liv har varit för de har aldrig engagerat sig för - när det gäller mig! Det är som om jag inte finns - är helt osynlig!

Tack för allt psykiatrin och anhöriga - Ni lyckades verkligen göra mig ännu mer psykisk sjuk idag än den jag var innan våren 1990 då jag inte alls hade med psykiatrin att göra... .

Utomjordingen skrev: Tack för allt psykiatrin och anhöriga - Ni lyckades verkligen göra mig ännu mer psykisk sjuk idag än den jag var innan våren 1990 då jag inte alls hade med psykiatrin att göra... .

Ja, psykiatrin och anhöriga har gjort mig så psykisk sjuk idag att jag har fått vanföreställningar (som kanske inte är vanföreställningar) om min komet och att jag kan starta 3:e världskrig när jag vill... .

Vilken makt jag har egentligen, i alla fall psykiskt makt!

Psykiatrin ska ha ett återhämtningsinriktat förhållningssätt och stärka det individen vill och stötta. Där är vi inte än men kanske på väg?