Nu ska vi se!

Om du tänker dig ett gräs. Det står vid vägkanten. Bilar kör och det ryker damm och föroreningar. Grässtrået står där och solen går upp och ner och vinden rör sig. På så sätt blir det en upplevelse av att tiden går för det lilla grässtrået. Det lilla strået står och lever. Det blir natt. På hösten blir det kallt. Strået upplever det på ett annorlunda sätt. Det upplever att vinden blåser och solen skiner och det biter i bladet. När jag själv går på mina promenader kan jag förställa mig att det är en upplevelse att uppleva. Ett grässtrå är en mogen vuxen individ. Det står och uppfyller sitt mål.

Konfutse sade; När du ser en fjäril, hur vet du då, att fjärilen är en fjäril, och du är du, och att du inte är en fjäril och fjärilen är du.

Nä du har rätt. Det vet man inte. Du har nog rätt både på det ena eller andra sättet (vilka två jag tolkade ur inlägget). Att det lilla strået speglar något hos mig själv och att det inte nödvändigtvis känner som jag utan bara speglas. Speglingen som jag då uppfattar bygger på min egen hjärnas tolkning mot och det kanske också är så att vi kanske ändå är samma person. Att jag är jag men att jag också är det lilla strået. Det kan vara på båda sätten. Jag tror de samverkar.

Hej grässtrå! Vill bara säga, att allt levande samverkar,
och är interaktivt i vartannat.