Mina grundregler

1. Konkurrera aldrig om någonting.

2. Låtsas inte om människor som önskar konkurrera.

3. Var hellre frånvarande, än att konkurrera.

4. Sök dig till platser och tillfällen där du inte behöver konkurrera.

5. Konkurrera aldrig om en idé eller uppgift.

6. Förlora hellre det du vill ha, än att konkurrera.

7. Upptäck något annat än det som människor eftertraktar.

8. Försök inte vara unik på samma sätt som alla andra.

9. Det människor konkurrerar om är inte värt att vinna eller ha.

Jag har alltid haft svårt för att medvetet konkurrera. Jag tror det har med min personlighet att göra och kanske också lite dålig självkänsla. Sedan jag insjuknade är jag ännu mer negativ till konkurrens eftersom stigmat gör ju att man inte konkurrerar på lika villkor. Stigmat är ett stort hinder för oss för att kunna konkurrera om t.ex. jobb mm.

Tycker heller inte om att konkurera...när jag var yngre trodde jag att jag var tvungen att konkurera om betyg och så... men det mådde jag aldrig bra av.....Tror mera på samarbete...

Att *alla* verkligen tjänar på konkurrens tror jag inte på. Konkurrens handlar ju som regel om att man deltar i samma tävling som alla andra. Så t ex om tio människor ska se vem som kommer först från Gävle till Trelleborg bör alla vara ense om vilka fortskaffningsmedel som är tillåtna i tävlingen.
Och det är här uttrycket "fusk" kommer till användning.
I en tävling sätter man upp regler och ramar för hur tävlingen ska gå till. Men i verkliga vardagslivet finns det ju inte på samma sätt regler och ramar. Gäller det att skaffa mat, så finns det de som menar något ätbart som också har näring för människor i sig.
Medan andra menar att maten också ska smaka gott, vara aptitretande, se god ut, lukta gott och tillagas enligt vissa regler.
En allätare har alltså vissa fördelar som kan kallas för "fusk" om livet vore en tävling.
Men som tur är, kommer livet aldrig bli en tävling.
Men det finns människor som bär på en djupliggande drift att tävla och konkurrera.
Medan det finns andra som kan finna mål och medel utanför de gängse ramarna.
Självklart har alla existensberättigande, men i vårt samhälle betonas alltför ofta kravet på konkurrens.
Konkurrens för vem, och varför?

Om ni tittar ut i naturen så ser ni hur hannarna slåss om, att få sätta på en hona.
Hannen mutar in ett revir för att kunna inom detta område finna mat och kunna föda sig själv och avkomman. Är då inte detta ett konkurrens beteende som faktiskit är djupt allmängiltigt?

Darwins teori om det naturliga urvalet gör det så. Men jag håller med dig; Ensamma vi falla, enade vi stå.

Jag tror att det är gruppsammanhållningen som människor har gjort mänskligheten till den den är.

Men det har också medfört att världen står inför en kollaps på grund av överutnytjande av de naturliga resurserna, Vad detta skall sluta någonstans vet jag inte. Jag kan bara rekommendera att läsa Bibeln och påstå, att det som står där är sant.

Vi kommer att få uppleva Apokalypsen inom en snar framtid, och då är det medmänskliga kapitalet det avgörande. Inte den människa som har den materiella (Pengar) makten, utan den som både har IQ och hög EQ som faktiskt tror på budskapet; Älska din nästa såsom dig själv som överlever.