Tips på sysselsättning?

Ja, kanske det.

Jag ska i veckan sätta mig ned och försöka göra en lista på vad jag skulle kunna tänka mig att göra, och sedan ringa runt och fråga. Jag har dock fått lite fobi för att ringa och fråga sådant. det har jag inte haft tidigare, det har kommit av min senaste svacka.

Jag hade ett samtal med mina föräldrar idag om vad jag ska ha för sysselsättning/ att jag har dålig ekonomi. Det tycker att jag ska börja jobba. Försöka hitta något ställe där jag kan vara lite ibland och tjäna lite, lite pengar. Jag sade att jag tror det är jätte svårt att hitta ett sådant ställe. Jag kan inte komma på något. Och dessutom är jag väldigt osäker på om jag skulle klara av det. Min mamma håller hela tiden på att pusha på mig och säger att jag klarar mer än vad jag tror. Och att det är viktigt för mig att komma ut och jobba , att det skulle vara så positivt för mig. Jag blir ledsen och arg av det hon säger. Jag känner mig oförstådd och otillräcklig. Jag försöker förklara vad som är jobbigt för mig men hon vill inte lyssna. Jag antar att hennes avsikter bara är att peppa mig, men ibland får det motsatt effekt. Jag blir förtvivlad och känner mig värdelös.
Jag sade att om du nu vet precis hur det skulle kännas för mig att börja jobba (att det skulle vara så positivt) så måste du också veta precis hur det är att må riktigt dåligt, eller hur...Då blev hon tyst och sade att det visste hon ju inte.

Ibland är det inte alltid som det blir så bra då föräldrar försöker att driva på. De utgår ifrån hur det varit för dem själva och kan inte förstå att man själv befinner sig evigheter ifrån hur deras liv ser/sett ut...
De verkar också utgå i från att man inte själv har en vilja och en längtan efter att komma framåt i livet.
Självklart vill jag också ha ett jobb och prestera och få känna mig behövd. Självklart är det mitt mål. Hur kan någon tvivla på det??

Någon annan som känner igen sig?

Jag antar att du är sjukskriven nu. Det är läkaren som avgör ens arbetsförmåga och kanske kan du med hjälp av din läkare få arbetsrehabilitering via AF Rehab. De hjälper dig då att hitta ett arbete och särskilt om de har SIUS-konsulenter kan man få ganska mycket hjälp och stöd också på jobbet.

De verkar också utgå i från att man inte själv har en vilja och en längtan efter att komma framåt i livet.

Jag tror att de bara vill uppmuntra. Just att de vill uppmuntra dig att få ett jobb för att de tror att ditt liv blir bättre då, är ju bevis på att de tycker att du är värdefull och just tillräcklig som den du är! Ta till dig det som är andemeningen. Din mamma blev också tyst när du sa ifrån. Hon vill dig väl!

Din mamma kanske inte vet om att det finns sätt att få tex arbete genom AF-rehab (för de som har tur och är värdefulla i tjänstemännens ögon).

Jag önskar att man såg mig som värdefull och fick arbeta. Jag tycker att psykiatrins och FK's sätt att se på mig (jag hör ju här att endel andra av er fått hjälp och anses värde fulla av dessa människor, så det är just migde anser värdelös) är helt förödande för människor. I alla fall för mig. Jag hade mått väldigt mycket bättre av att få jobba och bli behandlad med respekt och anses värdefull.

Du vill ju också jobba och gör det redan. Försök att få en lönebidragsanställning (om du vill och orkar be psykiatrin och FK om det).

Du är värdefull och jag är övertygad om att din mamma också tycker det.
Kram!
Maj