Även om du inte är religiös, så rekommenderas:
Glömma och förlåta!
Att älta oförätter är garanterat ett sätt att hamna i gammal tankehärva. Blir bara grubblerier, där det som egentligen hände ändå kanske inte kommer fram.
Som troende vet jag att om du förlåter andra, så kan Gud förlåta dig!
Livet är ändå en gåta, det är ju positivt så mycket att ödet med psykisk sjukdom ändå är för trassligt att fundera runt.
Ens gener kanske skulle ställt till det ännu värre - jag har i alla fall fortfarande tänkt fel om alla de åren som var ok.
Man får mer medkänsla om man upplever egna besvär. För utan uthållighet, som man också får, så kanske saker inte vänder.
För glöm inte att det kan bli bättre igen!
Och att förlåta något som ändå kanske var ett missförstånd - det ger helande!
