Vilken diagnos vill du ha?

Richard skrev: Hur gammal är du krokus (frivilligt att svara)?

Jag hade extrem social fobi när jag var i åldern 16-23 år. Men på mitt jobb utvecklades jag o var t.ex. tvungen att tala inför grupp o liknande, så den försvann gradvis. Idag är den nästan helt borta, o jag är 38 nu. Tvärtom, jag tycker det är kul att spela apa o pajas inför folk nu. Det kan vara medicinerna, eller att jag växt ifrån den.

Jag är 31 år.

För mig är det jobbigare att prata i grupp, än att hålla föredrag. Hålla föredrag är iofs också ångestfyllt. Men i sociala tillställningar där alla pratar hej villt, gör mig stressad och orolig.

Ämnet är konstig fråga. Man vill ju inte ha sjukdomar alls vad det än är. Jag kan inte komma på en enda sjukdom jag skulle vilja ha.

I en folksamling är jag beredd att tala om vad jag tycker det gick så långt så en människa som jag känner, sade sedan efteråt vem talar med en sådan pondus sedan såg jag att det var du. Stod där i en kritstrecksrandig kostym vit skjorta och slips putsade skor när jag var där.

Ställa mig på scen gör jag bara inte, det måste komma spontant om det skulle vara något

Jag har en viss Social Fobi, men jag är inte försiktig av mig så jag avreagerar mig inte snabbt men när det väl smäller så har jag extrem kraftfullhet och pondus! Många har sagt att mina ord är som gift när jag är upprörd!

Samma här, människor säger att när jag är i obalans och nojjig lyckas jag trycka där det gör mest ont, men dom förlåter mej vilket jag kan inte förstå, men dom förstår att jag blir elak när jag är nojjig för dom.....

Det har gått så långt ibland i mina elakheter att jag har avslutat relationer för att inte såra, och dom förstår inte hur jag kan göra så alltså avsluta och ge upp för sjukdomen så vissa har jag stannat ut...

Det jävliga när jag har genomskådat sjukdomen så kommer den i nästa sekund och lurar mej!

Tycker att min diagnos, schizofreni, är rätt. Skulle inte vilja byta den mot någon annan - för det skulle förstöra hela syftet med en diagnos. Har precis börjat lära mig att leva med sjukdomen. It is a pain in the ass. Men skulle tycka det var värre att behöva ta sprutor varje dag eller att behöva opereras. Glad att det finns mediciner, om än trubbiga, mot psykossjukdom. Har nog en relativt mild sjukdom där medicinerna hjälper, tror att många här på viska är sjukare än vad jag är - i mening att medicinerna inte biter lika bra