De senaste veckorna har jag försökt göra att schema över mina veckor. Det har gått sådär. Så fort jag blir klar med ett schema så ändrar jag mig och vill ha det på ett annat sätt, och jag får göra om det igen. Nu har jag gjort om schemat fem gånger och det känns fortfarande inte bra. Min psykolog sa, behöver du ett schema. Om jag inte har ett schema så går jag upp kl 10 och missar morgonbön. Sen känner jag hela tiden press att jag måste göra mer. Om jag har ett schema så kan jag ta det lugnt när schemat säger att jag inte behöver göra något. Så därför är schema viktigt för mig.
Ofta sitter jag länge och äter frukost, fram till kl 12. Sen efter 12 finns det inga kyrkliga aktiviteter att gå på förrän kl 18 och klockan 18 så ska jag ofta jobba, då missar jag kyrkan på morgonen och missar kyrkan på kvällen och det känns misslyckat. Ungefär så känns dagarna just nu.
Det är därför jag vill göra ett schema som jag kan hålla som fungerar. Fast gå upp kl 5 för att ta sig till klostret är inte så jättemotiverande heller, att ge sig ut i trafiken som är på väg till jobbet. Det vill man helst inte. Så känner mig lite låst, vet inte vad jag vill. Sen kostar bensinen till klostret också lite. Vet ej, känner mig allmänt förvirrad. Detta inlägg är antagligen helt meningslöst också.
Just nu är jag inne på att sova i två omgångar, precis som jag var inne på förr. sova kl. 24-5 och 9-12. Blir nog pannkaka eller som jag sa som liten pangkaka.
Anchored in Christ ✟
