Funderar på at ta mitt liv.vs.Tung Avdelning resten av livet

Det finns ingen som sitter på "tung avdelning" resten av livet sedan början på -90 talet, men inom 5 år har de gamla mentalsjukhusen öppnat i Sverige när det är bevisat att Sverige inte kan ta hand om sina samhällsoffer.

Försök hitta en sysselsättning, ngn folkhögskola eller ngt liknande samhall. Kanske kommunen har aktiviteter för de med psykiskt funktionshinder. Sysselsättningarna var räddningen för mig. Var verkligen på dekis då, det kunde ha gått illa.

Sitter man hemma och funderar på samma saker, ja, då blir allt till slut verkligen tråkigt på allvar, man måste ha variation i livet för att orka med det tunga slitet att hålla sig uppe ovan markytan.

Ja jag äter antidepresiva medel tror jag.
ska förmodlligen prata med min läkare
nu när min kontakt person från sjukhuset
varigt här.
viktigt att prata.

Ja det är sant:Det pressar varje led i tu att mamma
inte älskar mig mer Och har jobbigt samtidigt som min Pappa
kan gå bort närsomhellst.
Jag har läst om Manodepresive+En nära anhörig borta=Slut.

inte nog så har mamma och pappa och jag ochså nött på varandra
länge det senaste åren,värre har det blivigt.

Ser inge slut på det här.

Om man förlorar sina föräldrar som stöd så kan
man ju få en kontaktperson, Personligt ombud och
boendestödjare om man tycker att man inte klarar
sig själv.

Håler med!
Min grund är ju att utgå från mitt boende=boendestöd.
Måste vara ärlig ochy säga att jag isolerat mig totalt.
Nu vill jag bryta det,enda sättet.

Snälla!!
hur gör jag när jag älskar mamma och inte får nått tillbaks.
jag kan inte släppa att jag är ju Vuxen nu??
en del säger att jag ska dit och ta en fika,och gå dit när jag mår bra.

Jag BEHÖVER någon som jag träffar regelbundet!

Jag och kantorn på Mariakyrkan brukade spela förut,men tappat det ochså.

Vad är det viktigast att tänka på när jag isolerar mig?bryta.

Börja med att gå till en RSMH förening eller träffpunkt minst en gång i veckan för att bryta ensamheten... sen kan du gå dit oftare, om du trivs där... och så småningom få egna vänner som förstår hur det är att må dåligt ibland...