Jag drömde inatt om en väldigt vänlig själ.... Jag minns att jag kände mig eurforisk. Senare dog den vänliga själen... o jag vaknade upp av gråt....
När jag försöker minnas något av vad drömmen handlade om känner jag mig mer eller mindre hindrad från att minnas.... jag minns bara som mest över hur ledsen jag blev....det andra tycks vara som bortblåst...
Har ni ibland problem att minnas vad ni drömt... men ändå liksom haft det på tungan?
Det är väldigt sällan att jag drömmer, men jag brukar inte att ha några problem att minnas drömmarna faktiskt. Jag drömmer mest om jag somnar om och sover lite dåligt egentligen.
Jag hade en dröm förra veckan om ett paradis där det var fritt från lögner förutfattade meningar och där alla lät varandra vara för dom vi är. Jag vaknade upp ur denna själsliga dröm och hade lite styrka med mig från drömmen när dagen kom, men ju mer dagen gick desto mer tynade drömmen bort. I samhället i dag är det tufft att vara stark. men har man aldrig varit nere i botten så kan man nog inte heller uppleva hur motsatsen är. Mycket av det som gör en arg och ilsken är alla lögner och fascister och m.m.
drömmar är skithäftiga!...men när jag slutade med risperdal så försvann drömmarna till viss del, nu är det bara ibland jag kommer ihåg vad jag har drömt...brukar alltid ge mig i kast med att försöka tyda dem....o det är ju inte alltid det lättaste...
