Ett typexempel som nog många stör sig på är familjen Wahlgren. Att Pernilla Wahlgrens barn åker i gräddfilen och lever på sitt kändisskap mer än på sitt arbete. Men arbeten har mer eller mindre alltid gått i arv. Dessutom är det ju efterfrågan på kändisars liv som skapar deras "ämbete". Om inte folk var så fascinerade av kändisar så skulle det inte funka.
Det värsta symptomen jag har haft har varit politiska. Kalla kriget var här igen, Mellanöstern, USA och Säpo. Dom har gjort en film om det. Såg den nyligen. Dom gör en del filmer av mina upplevelser ibland.
Man kan ju numera prata om ätten Wahlgren. Pernilla och hennes bröder är kända men inte särskilt begåvade. När det handlar om Pernillas barn har det ju varit värsta chocken hur fullständigt pucko de är. Bianca Ingrosso fick i programmet med Filip och Fredrik en fråga om vem som är Sveriges statsminister och hon kunde inte svara. Benjamin är ingen sångare, ingen skådis. han bara glider på konfettin, värdelös. Det finns så många begåvade ungdomar i Sverige av idag, varför ska de ha så dåliga föregångare.
Hahaha! Håller med dig om att Wahlgrenarna inte har så mycket artistisk talang. Men man måste väl säga att de ändå GÖR väldigt mycket. Pernilla har lyckats försörja sig som musikalartist i en herrans massa år, trots att hon inte ens sjunger bra! Hon har gjort det ändå, det måste man ge henne.
memphis, precis! dom lever det kreativa livet. vilket vi alla vill uppnå oavsett begåvning eller inte låter vi vara i osagt om det. men cosmos har skrivit över 200 låtar. vilket är beundransvärt.
