Läs min bok...

Det är som så att jag skrivit en psykiartibok. Handlingen är självbiografisk. Titeln är, [i:i7m8vm0n]Kaos är en vän till mig, [/i:i7m8vm0n].

Bokens omslag är en del av bannern som finns under shoutbox.

Och jag skulle tycka det vore roligt om några här skulle vilja läsa den boken.

/C


www.boksidan.net/bok.asp?bokid=7232

Jag skall läsa boken senare, när jag får tid. Just nu håller jag på och förbereder nyhetsbrevet, som skall gå ut, när viska.se fyller 5 år den 12 september.

Hej!
Jag kanske läser den senare. Den verkar vara allvarlig, och det är bra att läsa sådana böcker också. Men just nu är jag lite känslig, så jag tror inte att jag skulle uppskatta den nu...Men absolut lite senare!

Klart jag ska läsa den. Det finns så många meningslösa fantasiböcker så en äkta historia kan vara uppfriskande även om jag är förvarnad om att boken är sorglig. Får vänta två veckor på att få den - återkommer!

Leveranstiden var nästan en månad, suck, men den var lättläst och spännande t om så nu har jag läst ut den.

Jag var lite rädd att boken skulle ge mig flashar från mina egna psykoser och trauman, men det slapp jag. För jag kände inte alls igen mig i Lovisas värld med magitänkande, tvångsritualer och allt vad det heter. Det gjorde att jag kunde ha distans till eländet och läsa och engagera mig i det som händer i boken. Kanske gjorde bokens stil att man kunde slappna av och lugnt förlita sig på att Lovisa skulle klara sig igenom allt det svåra. Den är kryddad med de senaste psykiatriska buzz-orden på de rätta ställena vilket ger ett gediget intryck. Ingen människa i världen kan hitta på en sån här historia utan att ha levt i den själv.

Det kvarvarande intrycket av boken är att jag är lite smittad av huvudpersonens energi och jäklar-anamma. På så vis är detta ingen tung bok. En bok om negativa symptom hade varit mycket svårare att smälta. Lovisa drabbas av nåt liknande i början av del 3 i boken men man förstår att i hennes fall handlar det om överlevnad, inte om känslomässig tomhet och brist på arbetslust. Hon har det oerhört jobbigt under många år, men man smittas inte av det jobbiga, bara äcklas av det lite för boken är så välskriven och bra att man berörs även om man inte känner igen sig.

Tack för en väldigt bra recension, Inwatto! Får jag lägga upp den här på siten bland recensionerna? Jag skriver att det är du som har gjort den.