I ett tidigare skede av sjukdomen när rösterna var värre skrev jag om hur jag ibland hanterade dialogen genom förmågan att se motsatser.
"Om ni inte helt saknar ironi kan jag varm rekomendera George Orwells bok 1984 som inspirationskälla i sökandet efter nya strategier.
Kanske är något liknade nyspråksreformen en strategi väl värd att pröva för att upphäva de inre motsättningar som river upp en reda söndertrasad själ.
Förmågan att se motsatser kanske kan vändas till en fördel. Man utgår då ifrån att alla de främmande röster, som inte är verkliga, vänder på orden.
Ordens ursprungliga innebörd kan då endast avspegla det förmedlade budskapet genom att negeras...Att negera fungerar dock endast om betoningen ej färgas av en stark känsla.
Ibland kan ordleken leda till att rösterna ändrar intställning och då måste man också ändra reglerna och tolka allting bokstavligt...
Det enda som fungerar är att då och då ljuga och uttrycka sin förståelse för eller sin stora kärlek till de grymma plågoandar som outtröttligt tycks vrid och vända på själen för att skärskåda minsta skrymsle.
Detta medför ofta en temporär lättnad, som om hjärnan lyckats lura sig själv att tro att krig är fred...o.s.v..."
