Jocke skrev: Ännu ett projekt, ska återläsa "stäppvargen", men jag anser "sidharta" vara numret större! Det är hans mästerverk om kärleken!
Stäppvargen var ju dystrare än de andra Hesse-böckerna. Jag läste den också för årtionden sedan. I början av boken kände jag igen mig själv, jag blev riktigt Hesse-tokig. Mot slutet av boken (Stäppvargen) började det dock ske så mycket bisarrt, att jag blev lite förvirrad om meningen med det hela. Sen läste jag Hesses bok "Demian". Den alldeles tydligt var en annan version av samma romanfigur, med lite ljusare toner. Jag fortsatte med Siddhartha, men tyvärr läste den väldigt kursoriskt, hoppade över sidor etc., eftersom det kändes som om man hade läst samma bok för tredje gången. Jag säkert missade en hel del av bokens anda, jag borde kanske ta itu med den på nytt då jag hinner. Anknytningar till buddhismen är också intressanta. Som fjärde Hesse-bok började jag läsa Glaspärlespelet, men det var en tegelsten som jag orkade läsa bara till hälften. Själva grundideen var fantastisk: att kunna bo i en klostermiljö där man kan helt och hållet koncentrera sig i intellektuellt arbete, utan världsliga bekymmer, och bygga upp omfattande filosofiska teorier. Men jag tyckte att Hesse upprepade sig själv ganska mycket i de olika böckerna, han hade i princip bara en romanfigur med olika nyanser.
Jocke skrev: Stäppvargen är lite för djup, för att kunna tolkas schizofrent, eftersom denna bok egentligen handlar om den själsliga vandringen och den grava ensamheten, där ingenting blir en rådande handling. Men läste detta för över tjugo år sedan!
Det är just vad jag kommer ihåg av Stäppvargen, ensamhet och förvirring. Jag tyckte att den kan tolkas antingen aspergerianskt eller schizofrent, trots att jag är inte särskilt sakkunnig i det sistnämnda. Men de "negativa symptomen" som isolation och "alienation" är gemensamma för båda, och samma gäller excentrisk levnadsstil.
Jocke skrev: Aspie, skillnaden mellan oss är att schizofrena oftast saknar ett genuint specialintresse utan är oftast bara allmämbildade, när minnet infinner sig!
Det är intressant! Men jag har faktiskt märkt att det finns skillnader mellan aspies, ca. 40% verkar inte ha specialintresse, eller sen byter de ofta sina hobbies. "Specialintresse" är bara en av de flera diagnoskriterierna för aspies, men kanske en av de mest allmänt kända. Den stereotypa aspien är en ung man som är heltokig i rymden och antingen äger en rymdforskningsapparatur eller drömmer om den.
- aspie
