Hej,
Det är självklart och väldigt förståeligt att det är svårt att på heltid stanna kvar i arbetslivet både med erfarenhet av den här sortens sjukdomar och att dessutom hantera medicinering, i synnerhet med neuroleptika.
Jag vet inte, det sägs att Seroquel är vanlig medicin vid bipolär sjukdom, är det något som du hör till? Vid bipolära och affektiva tillstånd är en klassisk medicinering Litium med tillägg av neuroleptika i lågdos, ibland med bara Litium.
Litium som stämningsstabiliserande fungerar väl för mig. Jag blir inte trött. Den jämnar ut humöret litet, skyddar kanske bättre mot topparna än svackorna.
Jag medicinerar även med Seroquel. Jag håller med om att Seroquel i hög dos är väldigt sederande. Det fanns biverkningar som jag inte tyckte om och har kämpat med. Bland annat problem med magkatarr och med muskelstelhet, myrkrypningar, munsveda, yrsel, hjärtklappning, dimsyn (vid hög dos). Trötthet ibland, men inte så uttalad som tidigare med Haldol.
Du är beundransvärd som orkar att arbeta ändå. Kanske hjälper det dig att du har ett intressant och högkvalificerat yrke.
Själv arbetade jag i 7 år som läkarsekreterare och vantrivdes något fruktansvärt med mina kollegor. Det var stora problem i arbetsgruppen, bara kvinnor. Det om det. Jag hade otur och hamnade på fel ställe, fick skov av sjukdomen, började regelbunden medicinering, trodde jag skulle bli "normaliserad", men gick in i fel roll, var alldeles för ambitiös, ensidigt skrivarbete, till slut fick även problem med nacke, rygg, armar, handleder (och där underlättade det inte att neuroleptika faktiskt kan ha en viss effekt på muskeltonus).
Kortfattat kan jag säga om mina erfarenheter de senaste 7 åren följande:
-För mig gick det inte att samtidigt gå kvar på en trist arbetsplats där taket var lågt, att samtidigt bara ha en roll som en skrivande robot vid tangentbordet, och att samtidigt medicinera med tunga neuroleptika. Sedation kombinerad med slavarbete, det var inte mänskligt. Jag var som en levande död i många många år. Stress och neuroleptika i kombination under en lång tid. Hmmmm.... Haloperidol........
- Efter en krash kan man inte bara svälja pillren och fortsätta gå till jobbet precis som förut. Det är väldigt viktigt att kunna trivas med kollegerna och att dra ned på tempot, vara väldigt medveten om alla tendenser till att gå upp i varv. Regelbundna måltider, sömn, motion.
- Psykologi som metod. Även som pillertrillare måste jag lära mig att hantera känslorna som kommer och går, som för alla människor. Terapi i aktiv vardaglig tillämpning är det bästa. Jag behöver komma ihåg att sätta gränser både för mig själv och för andra, på ett respektfullt sätt. Att stå upp för mitt eget utrymme, tid för mig, avslappningsmetoder, motion, sjukgymnastik. Att aktivt kunna avvisa påträngande tankar.
/Sofie
