Seroquel och arbetslivet

- Efter en krash kan man inte bara svälja pillren och fortsätta gå till jobbet precis som förut. Det är väldigt viktigt att kunna trivas med kollegerna och att dra ned på tempot, vara väldigt medveten om alla tendenser till att gå upp i varv. Regelbundna måltider, sömn, motion.

Instämmer till fullo. Jag har mycket svårt att "komma tillbaka" även om arbetsgivaren gör allt för att finna alternativa, mindre krävande sysslor. Jag tvivlar på att jag någonsin kommer kunna arbeta i den utsträckning jag gjort tidigare.

Men med Seroquel Depot verkar det ändå som om det bjuds en liten ljusning.

Tack alla för svar.

Jag har vanliga seroquel tabletter, inte depot. Ska träffa läkaren om ett par veckor och fråga om hon tror det kan vara något för mig.

Sofie skrev: Du är beundransvärd som orkar att arbeta ändå. Kanske hjälper det dig att du har ett intressant och högkvalificerat yrke.

Tack Sofie, det värmde! Det är sant, jag har ett yrke som intresserar mig, men jag märker att jag kommer mer och mer efter. Jobbet går långsammare och noggranheten är det si och så med. Jag får ofta göra om flera saker gång på gång. Minnet är nog det värsta, tur att man kan "klippa och klistra" när man håller på med datorer. Jag har alltid ett dokument öppet där jag klistrar in allt jag måste komma ihåg till senare.

Förutom att jag har turen att ha ett jobb jag trivs med är arbetskamraterna jyssta. Bara killar, betydligt yngre än jag med högre utbildning (jag har ett lågstatus jobb i branchen, men dock kvalificerat). Kanske är jag så mycket en främmande fågel att de accepterar att jag inte är någon stjärna på jobbet. Endast ett fåtal känner till min sjukdom, men de flesta har nog gissat sig till att jag har något problem utöver det vanliga. Det är verkligen viktigt för mig att klara av det här jobbet, och jag känner en ständig stress att jag inte presterar bra nog. Jag känner ofta rädsla för att bli inkallad till chefen på ett allvarligt samtal.

Jag känner igen det där med att vara rädd för att ställas till svars liksom. Jag vill ju vara duktig inför min lärare! Hon har sagt att det ska vara kravlöst å att jag får gå ifrån om jag känner för det liksom! Jag kände ändå sist jag gick ifrån kl 12 (fast vi slutade kl 16) att jag ville åka tillbaka för att dels: jag trodde att hon önskade det, dels för att jag själv ville, men jag valde att inte gå tillbaka den dagen. Det blev som ett krav, som för att prestera inför läraren, vara duktig i hennes ögon liksom!

Jag vill gå i skolan så mkt jag bara kan. Ibland tror jag att jag är "för bekväm", men jag tycker inte om att känna press å stress å det är det ju ingen som vill att jag ska göra heller!!