Hejdå alla - och Kämpa!

Under sommaren 2004 då jag mådde väldigt dåligt var Viska verkligen ett stöd för mig. Jag mötte så fina och förstående människor här, riktiga kämpar. Jag vill tacka Admin, Abzu, D, Scorn, Vargen, Isa-alise, Johan och min cybersyster Ophelia för allt stöd. Tack och lev väl!
Jag vet inte om det är Viska eller jag som förändrats sen dess. När jag gick med i Viska så upplevde jag det som ett forum som gav stöd, som skapade debatt och diskussion kring viktiga frågor och som verkade upplysande, mer än något annat. Nu känns det inte alls så längre. Nu känns Viska många gånger endast som en klagomur, ett forum för människor som gett upp och som i brist på bättre sysselsättning, för att få bekräftelse, häver ur sig inlägg efter inlägg om hur dåligt just dom mår. Alla mår ju för fan dåligt, är det inte det som är problemet?! Jag mår inte bättre av att läsa om andras olycka, jag mår sämre. Jag kan tänka mig att göra det om mina svar kan leda till något gott. Om de som skriver om sin olycka gör det för att få hjälp och goda idéer till tillfriskande, och inte bara för att synas. Jag kan inte med människor som gör sig till Offer, som tävlar om vem som har det värst och som sprider olycka och misär runtomkring sig. Ingen mår bättre av att höra er skit….
Jag har varit inlagd på sjukhus sen i början av sommaren med bara korta uppehåll. Jag har blivit tvungen att sälja allt jag äger för att jag inte får några pengar av soc. Jag har gått upp 20 kg av Leponexan. Min mamma har kastat ut mig och jag balanserar i ögonblicket på randen till självmord. Men jag ser inte mig som ett offer och kommer aldrig att göra det. Jag tänker kämpa till sista blodsdroppen. Sjukvården har lovar mig en psykolog och plats i ett stödboende. Jag hoppas verkligen att jag får den chansen.
Poängen jag vill göra är att det senaste halvåret verkligen fått mig att inse att jag inte vill leva så här, att det här inte är något värdigt liv. Jag måste kämpa för att bli frisk. Man kan må fruktansvärt dåligt men så länge man inte ser sig som offer så blir man aldrig ett. Till och med självmord blir för mig okej om man ser det som ett sätt att slippa smärtan och inte för att synas. Vägra vara passiv. Framförallt så måste man försöka ta ansvar för sitt liv.
Jag tänker inte sitta här och läsa inlägg av folk som gett upp, som accepterat offerrollen.
Jag ska sluta med det för att ge mig själv en chans att må bättre och jag ska KÄMPA. Jag ska vägra att bli offer för det som hänt mig, min schizofreni och för psykiatrin som suger. Jag tänker behålla min värdighet. Jag tänker lämna Viska tills antingen Viska eller jag har förändrats igen…
Till alla er här på Viska som klagar för att uppnå något konstruktivt och som spyr er galla, inte för att synas och för att folk ta tycka synd om er, utan för att få råd och stöd, för att ni vill bli friska: Jag älskar er. Till er andra: Kämpa för något annat än att bli yrkespatienter. Kämpa för era liv och för er själva!

Hej Hanna_Norr! jag åt leponex i 2,5 år men gick inte upp i vikt. tur det. jag har inte heller gått upp i vikt av zyprexa, så jag är ganska lyckligt lottad. leponex var en bra medicin. inte biverkningarna men på psykossymptomen. jag hörde knappt några hallisar och var inte det minsta paranoid. vad jag kan minnas. japp viska har förändrats. jag gillade viska mer tidigare. synd att du gått upp så mycket i vikt av leponex. jag har promenerat en hel del kanske du borde prova att promenera minst 1 timme per dag. du kan t ex promenera 30 minuter på dagen och 30 minuter på kvällen. jag promenerade en hel del då jag var på leponex men har blivit latare nu. motion är bra mot vikten.

jag glömde det viktigaste! lycka till

Hej Hanna Norr!

Jag kommer att sakna dig mycket här på Viska... jag har undrat var du har varit, eftersom jag inte har sett dina inlägg på ett tag... jag undrade om du mådde dåligt, eller hade hittat vidare till något annat och inte behövde oss lika mycket...

Jag hoppas att du vill titta in lite då och då ändå... för du har så mycket att ge till oss... jag uppskattar det stöd jag fått av dig... och de tankar som du har väkt hos mig i även i dina andra inlägg... de har hjälpt mig...

Vad tråkigt att du tycker att folk klagar för mycket... jag tror att om det är så kan det bero på att det är höst... jag mår alltid sämre på höstarna... blir deppig och trött av mörkret... speciellt är denna månad, november, svår... kanske är det lika för flera... man lever upp lite på våren och sommaren... och får det jobbigare så här års...

Jag tror inte att det är så att folk vill synas här... vi är ju anonyma... några använder sajten mer än andra... kanske för att man känner sig hemma här... jag tror att om man skriver ofta är det kanske ur ett behov av gemenskap och stöd... jag får så mycket genom att vara med i debatterna på forumen här... det är ett sätt att kämpa för mig... för att utveckla mig själv också... jag behöver lära mig umgås med andra... tycker det kan vara svårt med mänsklig gemenskap... det här är både utvecklande för mig... samt ger mig sällskap... gemenskap... och hjälper mig att klara mig igenom min vardag...

Jag förstår att du kanske vill ägna mer tid åt något annat... jobba på att komma igen... jag önskar dig all lycka med det... hoppas att du kan övervinna din sjukdom och skapa dig det liv du vill ha...

Titta gärna in här ofta och berätta hur det går!!!

Och hjälp oss att bli bättre på att ge varandra stöd....

Med många varma tankar,
Isa-Alise

Låter fruktansvärt det du berättar.Hoppas Verkligen du får all hjälp som finns!! :!:
För min del känner jag det är totalt bortkastat och slöseri att häva ur sig massa saker bara för att få tex uppmärksamhet en tanke kanske kan vara att ..det är just det som är bla det huvudsakliga problem bland dem som gör det,att man inte blir sedd,att man har problem som inte blir sedda i familjen eller på annat sätt.
Har svårt att tro att någon medvetet iaf vill vara "yrkespatient".Utan att alla vill egentligen må bra,annars är det ju något som inte stämmer heller,som inte är riktigt bra.

Du har så mycket att ge världen och framförallt Dig själv,låt inte det negativa få vinna!
Tror på dig!
Säger också Lycka till och hoppas Du kommer tillbaks till Viska i framtiden!Tror det kommer gå bättre för dig och med det andra boendet!

Kommer sakna dig!
*OMFAMNAR*(frivilligt så klart)

Tack Isa-Alise och Maran. Jag glömde nämna dig Maran. Sorry. Du var också ett fint stöd i sommras.

Jag ska kanske förklara några saker som missuppfattades så här i elfte timmen. Jag skrev att folk vill synas när de skriver hemska inlägg. Isa-alise påpekar att vi alla är anonyma på Viska och att det därför är svårt att göra det, men folks inlägg och ord syns och ger dess upphovsmän bekräftelse. De ger uppmärksamhet.
Jag tror att ett antal jobbar för att bli yrkespatienter.... Självklart inte för att folk vill må dåligt, utan för att kunna få det stöd som psykiatrin ändå skänker till de som har det värst.....

Välbemött!
Hanna

Hej, Hanna!

Du verkar verkligen ha det jobbigt till max, vilken tur att du kämpar och inte ger upp. Jag läste i veckan att schizofrenin är värst i början och sedan förbättras den. Efter 5 år är nästan alla i hyfsat skick jämfört med hur det var i början och detta oavsett behandling. Jag tycker också att det stämmer med vad en del berättat här att efter många långa år mår de plötsligt bättre.

Jag vet inte om sajten förändrats så väldigt mycket. Det är mycket fler postningar än förr, vilket jag tycker är bra. Sedan tycker jag inte att det direkt är fel att säga att man mår dåligt. Om man har ångest t.ex. så säger man att den lindras om man berättar om sin ångest för någon. Jag tror samma sak gäller många andra besvär och det kan vara bra att få veta vad andra tycker om det.

Det vore ju väldigt tråkigt om du lämnar sajten. Jag skall fundera på om det går att göra en markering i veckobrevet vilka inlägg, som innehåller mest positiva saker. I så fall kunde ju du bara läsa det, som är positivt t.ex. Tror du att det skulle passa dig?