Hejsan på er.
Hoppas ni har det bra.
Har ni lust att läsa en bok som visar den mörka sidan av psykiatrin och psykololgin?
Ja då rekommenderar jag starkt författaren Peter Anstrin. Har har skrivit två böcker:
"Ett sekel med psykiatrin. Del 1. - männen bakom Hitler". Den som jag läser heter "Ett sekel med psykiatrin. Del 2 - psykiatrin i statens tjänst".
Anstrin går igenom psykiatrin och psykologins mörka historia och det destruktiva inflytande de har på vårt samhälle. Han börjar från början med psykiatrins bisarra metoder som t.ex. piskning, brännmärkning, snurrstolar osv.
Psykiatriker var starka anhängare av rashygienen (en ideologi som går ut på att "underlägsna " människor bör begränsas - t.ex. mentalsjuka osv.). I början på 1900-talet fick denna ideologi stark medvind – mycket tack vare psykiatrin.
Här nämns den tyska psykiatrin från år 1939 som sökte efter en lösning på problemet med ”de obotligt mentalsjuka, som var en belastning för det tyska folket." Lösningen blev T4-gruppen.T4-gruppen bestod av psykiatriker. Dessa psykiatriker dömde mentalpatienter till döden genom bl.a. svält,gift och exekution. Närmare 300 000 människor avrättades. Sedan blev psykiatrikerna flyttade till koncentrationslägren och fortsatte där.
I ”Mein Kampf ”så hyllar Hitler rashygienen.
Psykologi och apartheid.dr Henrik Verwoerd – Sydafrikas premiärminister 1958–1966 – var utbildad psykolog. Han var också mannen bakom det rasistiska apartheid-systemet.Verwoerd studerade psykologi i universiteten i Hamburg, Berlin samt Leipzig. Dessa universitet var starka anhängare av rashygienen vid den tidpunkten.
Vita och svarta skulle utvecklas på var sitt håll i samhället. Han sade bl.a:”[i:1keldez3]Denna segregationspolitik (apartheid) tar bestämt avstånd från några som helst försök till likställdhet.” Verwoerd täckte också av ett minnesmärke där det stod:”Detta monument (minnesmärke) symboliserar vår avsikt att förbli en vit nation.”[/i:1keldez3]
Verwoerd förklarade helt öppet att svarta aldrig skulle få samma förmåner som vita. Och de svarta fick således stränga restriktioner. Anstrin menar här att detta förtryck är källan till de problem som Sydafrika står med idag. Sydafrika med dess huvudstad Johannesburg är ett av världens våldsammaste länder.
Psykiatrin, elchocker och lobotomi i Norge.
Joar Tranoy – en forskare från Norge – skriver i sin undersökning ang. lobotomeringen på Gaustad sjukhus i Oslo:”Av de första 35 kvinnorna som opererades så dog 18. De blödde ihjäl p.g.a. den klumpiga tekniken.”
Joar skriver vidare ang. lobotomin att bl.a. så användes transorbital lobotomi (vilket betyder att man kör in ett vasst verktyg – ismejsel har använts – genom ögonhålans övre del). Där skar man av nervtrådarna mellan loberna – i blindo.
Om elbehandling kan man bl.a. läsa:
• Elchockerna syftar till att provocera fram epileptiska anfall med hjälp av en strömstöt (80-110
volt, upp till 750 volt har noterats) genom hjärnan. Sjukdomen epilepsi är emellertid känd för att
i längden skada hjärnan och anfallen behandlas därför av neurologer. Men inom psykiatrin
råder omvända förhållanden: Där framkallar man det som neurologerna försöker förhindra!
• Effekterna av elchocker som minnesförlust och förvirring är desamma som man får vid en
hjärnskada. Till och med den typiska kortvariga upprymdheten efter både en elchock och en
hjärnskada är densamma. Den så kallade antidepressiva kortvariga effekten hos en elchock
beror alltså helt enkelt på att hjärnan skadats. Något som är känt inom neurologin.
• En snabb serie av elchocker har tidigare använts inom psykiatrin för att bryta ner människors
hela personlighet (s.k. annihilation ECT). Även idag ges elchocker i en serie, men inte lika
intensivt. Hjärnskadorna blir därmed inte lika snabbt märkbara och mer ”acceptabla”.
• Redan historiens första psykiatriska elchock i Italien på 30-talet var ett övergrepp. En man
som polisen tagit hand om för lösdriveri användes som försöksdjur mot sin uttryckliga vilja.
• Elchocker rekommenderas till gravida kvinnor i Sverige. Varje år ges närmare 20 000
elchocker varav 11 procent under tvång.
• I Tyskland, Holland och Italien förekommer elchocker knappast alls. I Norden är användningen
högst i Danmark och lägst i Finland. I särklass mest förekommer elchocker i engelskspråkiga
länder, USA, Storbritannien och på Irland.
• Psykiatrikerna hävdar att minnesförlusterna är tillfälliga, men en rad undersökningar som
gjorts mellan 1950 och 1980 visar att minnesluckorna är bestående om man frågar efter tidigare
händelser i patienternas liv istället för att använda påhittade tester.
• Elchocker dödar! En svensk undersökning som Socialstyrelsen vägrar publicera visar att
34 procent ökad dödlighet föreligger. En elchocksserie är inget annat än ett slag mot huvudet
och minskar överlevnadsförmågan. Man blir inte klarare över sitt liv efter en ”behandling”,
tvärtom har man skaffat sig minnesluckor som obönhörligen drar ner personen till en lägre
mental nivå genom att bakgrundskunskaper blir mindre tillgängliga.
En person vars bekant fått elbehandling:
Jag kan säga så mycket som detta: Han är idag inte den person som jag tidigare har känt och uppskattat. Både lång- och korttidsminnet är defekt, hans personlighet har förändrats och han liksom du känner sig känslokall och empatilös.
Han har svårt att få nya saker att stanna i minnet och han glömmer lätt ord och nummer. Han har även blivit lättirriterad över småsaker och fick som grädde på moset migrän av ECT. Migrän är något han tidigare aldrig har haft och hans första migränanfall uppstod cirka fyra dagar efter den första behandlingen. Det är två år sedan han fick sin sista ECT och han får mellan två till tre migränattacker varje månad vilket kanske inte direkt är något man önskar sig.
Blev han då hjälpt av ECT? Knappast, idag är han mer nedstämd än innan ECT behandlingarna, detta p.g.a. av personlighetsförändringarna som jag beskrev, han försökte dessutom att ta sitt liv för cirka åtta månader sedan, turligt nog så blev han räddad men han ser inte ljust på framtiden. Minnesproblemen är idag till en stor nackdel för honom då han försöker att studera på komvux men det går tyvärr inte så bra och jag har försökt att vara en stöttepelare men det är mödosamt.
Psykologiska skoltester.
Här är några exempel på frågor från psykologiska skoltester från USA.
Dessa frågor var ämnade åt lågstadieelever:
[i:1keldez3]Jag undrar om jag utvecklas normalt sexuellt.
Jag tänker på sex en stor del av tiden.
Jag undrar om högskoleelever bör hångla och älska.[/i:1keldez3]
Inte direkt passande för barn i lågstadiet – eller hur?
Psykiatri, psykologi och psykofarmaka.
Jag tycker det är tråkigt att psykdoktorerna har gett sig på barnen med Ritalina (som är ett amfetamin). Att ha droger som lösning på ett problem är precis hur dåligt som helst tycker jag.
Detta banar givetvis väg för fortsatta drog-liknande lösningar. Om detta fortsätter kommer majoriteten av svenska befolkningen att gå på droger och piller – allt i "vetenskapens"namn.
Jag vet ochså att det förekommer väldigt mycket psykofarmaka på ålderdomshem. Ta ditt piller och håll dig lugn verkar vara filosofin.
Jag såg ett TV-program om ett värstingfängelse i USA. Där hade ledningen problem med att det florerade droger där – Ritalina bland annat.
Jag undrar om patientföreningen Attention hade varit lika mån om barnen om de inte hade varit sponsrade av läkemedelsbolag? Jag har lite svårt att tro det.
Jag tittade lite på Attentions hemsida och kunde där läsa några av symptomen på s.k. neuropsykiatriska barn.
Det står bl.a:"[i:1keldez3]En del barn år påtagligt överaktiva. Barnet springer runt, hoppar från en aktivitet till en annan, hamnar lätt i konflikter med de andra barnen och ter sig allmänt splittrat. Vissa barn kan få häftiga utbrott och ofta förstår inte omgivningen varför."[/i:1keldez3]
[i:1keldez3]"Andra barn kan vara alldeles för passiva, drömmande och ibland tidvis avskärmade. Att inte förstå sig på hur man anpassar sig i en grupp är vanligt och många barn vet inte hur man gör när man leker. En del barn är motoriskt klumpiga."[/i:1keldez3]
[i:1keldez3]"Kamratkonflikter är vanligt. Många barn med neuropsykiatriska funktionshinder har inlärningssvårigheter. Dessa kan ha olika bakgrund: läs- och skrivsvårigheter, svårigheter att förstå, koncentrationssvårigheter."[/i:1keldez3]
[i:1keldez3]"Konflikter i samband med läxläsning är vanligt. En del barn är lite udda, har ovanliga intressen som de gärna sysselsätter sig med ensamma. Konsekvenserna av deras problem är i allmänhet uppenbara med dåligt självförtroende som följd. En del tonåringar lider av depressioner och utanförskap. De impulsiva barnen kan lätt hamna i olämpliga kamratgäng, med risk för socialt gränsöverskridande beteenden och ibland kriminella handlingar. De mer inåtvända blir alltmer ensamma, såvida de inte via sina intressen kan upprätthålla kamratkontakter."[/i:1keldez3]
Min kommentar:
Hur vanligt är det inte med barn som t.ex. "hoppar från en aktivitet till en annan" eller "har läs- och skrivsvårigheter" eller "koncentrastionssvårigheter" osv, osv. Men att säga att ett barn är "sjukt" bara därför (och ge det en diagnos som t.ex. DAMP eller liknande) tycker jag är ganska lumpet. Jag tycker att det ges diagnoser på beteende som är mer eller mindre naturligt.
Vad är lösningen? Att ge barnet kemikalier? Det blir ett fint samhälle vi får där alla får kemikalier om det uppvisar lite udda fenomen.
Jag har hört historier från USA där föräldrar förvägrats vårdnaden om barnet eftersom de inte ville att barnet skulle använda amfetamin. I England har barn och ungdomar blivit avstängda från skolan för att föräldrarna vägrar ge dem amfetaminbehandling.
Ett ganska stort kapitel med psykiatri, psykologi och psykofarmaka finns med i denna bok.
Jag tycker det är en jättebra bok som jag rekommenderar. Vill ni läsa kritiskt om psykiatrin och psykologin så har ni en sådan bok här.
Ha det bra
J
