Finns det fler än jag som var med på åttiotalet?

Nej Admin, det var frilans. Men Hon hade proffs utrustning!

I mitten på åttiotalet var jag inlagd 8 månader på en psykosavdelning. Det var rena förvaringen. Jag lärde aldrig känna personalen tillräckligt för att förstå vem som var sjuksköterska och vem som var skötare. Och läkare träffade jag tre ggr på 8 månader...

Arbetsterapi såg jag inte röken av. Det enda som bröt tristessen var en TV i dagrummet som stod och spelade musikvideor. MTV var det visst. Kanske inte det mest uppbyggliga att se om man har en psykotisk läggning...

Personalen verkade förtvivlad. Behöll dom mig på avdelningen blev jag sjukare av deras "vård". Släppte dom ut mig blev jag sjukare av miljön hemma. Ingen rolig sits. Det löste dom genom att sätta mig på Lithium. Då kunde dom skicka hem mig och jag klarade mig utan att få nya skov.

Idag finns medicinen Abilify. Då provade man Haldol på mig och det funkade inte alls. Den gjorde mig sjukare.

Så jag är inte så nostalgisk inför hur det var på 80-talet. Det var en mardrömslik tid för mig.

På 80-talet var det väl så att det fanns psykavdelningar på sjukhusen, där folk var inlagda i princip hela tiden och egentligen bodde där. Dessa avdelningar hade på den tiden samma funktion, som dagens gruppboenden. Det var nog främst för dessa långliggare, som arbetsterapin fanns, även om andra också fick använda den.

Idag är vårdtiderna på avdelningarna kortare och det finns också ofta möjlighet till vård och stöd i hemmet, som då inte fanns t.ex. boendestöd, mobila team, kontaktperson, personligt ombud mm.