alltså hur svårt skall det vara för en person och bo någonstans där man trivs med sina grannar och personal när man har flera problem lite av båda?
jag måste vara ett dåligt fall eftersom jag har både liten skada i hjärnan och psykiska problem.
det finns ju ingenstans där man kan bo ej i trappuppgång eftersom jag bodde där innan och det funkade inte och nu funkar detta boendet inte heller.
eftersom jag inte har rena problem så kan det vara svårt att hitta någonstans för mig att bo där jag känner mig hemma trodde att jag skulle göra det här men det verkar inte så här heller.
det är så svårt för personalen att veta vad dom skall göra när dom skall hjälpa mig när jag mår dåligt. det känns som om dom inte förstår och vet inte om jag kan bo någonannanstans heller.
det känns motigt nu när jag inte vet vad jag vill.
hos föräldrarna kan jag bo men vill ju ha eget och när vi hade mötet igår så sa dom att det inte fanns ett ända ställe som jag bor på nu där man kan få ha djur i kommunen där jag bor.
Skälet till att kommunen och politikerna sa avslag till det var att när man bor som jag gör nu så är man får dålig för att kunna ta hand om ett djur annars skulle man inte bott här.
det kan jag inte alls förstå eftersom det är många personer som liknar mig som behöver bo på detta sättet som jag gör nu och samtidigt ha ett djur. för att man skall kunna känna sig lite bättre i alla fall när man har flera problem som är olika saker.
nej det vill dom inte gå med på då säger dom bara att man skall bo i en trappuppgång med egen lägenhet där ev man kanske kan få hjälp av viss personal men inte alltid eftersom det kan finnas personal som inte tål djur och om dom jobbar då så kan man inte få ingen hjälp just då.
hur låter det? när det stod i en tidning om kommunen där jag bor i som skulle vara föregångare till det där med att ha djur på boenden.
oj det blev lite långt men jag känner mig så kluven att det inte finns någonstans där man kan bo och att jag har flera problem som gör det svårare att hitta någonstans att bo.
Hoppas att ditt problem går att lösa på något sätt. Om dina föräldrar bor i närheten kanske du kan ha din hund hos dem? Psykiska besvär går upp och ner. Schizofreni förbättras oftast med åren. Du kanske snart blir friskare och då kanske du kan byta till eget boende och då ha din egen hund hos dig.
Jag bor på ett gruppboende och här är det ok att ha djur. har ett marsvin.bodde för ett antal år sen på ett annat. där var det lite problem när jag ville ha katt. men till slut gav de med sig.fick dock byta kontaktperson då hon var allergisk.det kanske varierar beroende på vart man bor.Hoppas det ordnar sig för dig.
vart bor du då? hur bor du? en trappuppgång med egen lägehet eller så som jag bor nu med gemensamma utrymmen.
deras policy i kommunen där jag bor är att det inte skall finnas några djur på boenden utom möjligtvis ett
Eftersom den personen som är enhetschef för gruppboendet där jag bor nu varit inom psykatrin innan så blir det ju lite ännu svårare att få igenom sitt förslag.
tror att hon vet om att det kan hjälpa mot psykiska problem med djur men vill inte inse det.
Min lägenhet ligger 2 våningar ovanför de allmänna utrymmet. i samma port. de andra bor liksom i en korridor. men en person där har en ödla.däremot får man ta hand om sitt husdjur själv. i övrigt får jag hjälp i hemmet. med städ osv.Har du någon som kan ställa upp och ta hand om ev husdjur om du blir dålig.på förra stället där de först sa nej. ändrade de sig när jag ordnade det.
alltså jag undrar lite vad du menar med dålig? förkylning och sånt?
det finns ett boende i kommunen där jag bor som liknar ditt boende väldigt mycket eller det rent av sagt är samma som dig men där får man inte ha djur vad jag vet.
sen går det ju rykten på stan om ev ett nytt boende men om det är sant eller inte det vet jag inte.
