Ångest är ju plågsamt. Jag har en kp jag kan ringa på kontorstid. Han ringer tillbaka när han kan. Jag ringer rätt sällan och mest om medicinrecept. Men det att jag KAN nå honom gör. Att jag liksom inte behöver ringa. Jag vet att jag kan nå honom om jag behöver. På kontorstid det är förbehållet. Han har oxå rätt till fritid. Men det att jag vet att jag kan ringa gör att jag står ut när jag mår dåligt. Jag kan vänta till imorgon.
Min kp är helt hopplös när det gäller att svara i telefonen. En värsta sortens latmask. Då får man härda ut, eller ringa AE och gråta en skvätt. Jag härdar oftast ut.
Tråkigt Fantasio. Psykiatrin är väldigt ojämn kvalitetsmässigt, det har jag oxå märkt. Man kan iofs be om att byta kp. Men det är delikat och man måste våga. Det borde jag ha gjort mycket tidigare för jag har oxg haft stolpskott som kps. De kan ju brinna LITE för sina jobb iallafall.
