Det är inte så att minnena är mer levande där när jag är i kontakt med mamma eller andra personer på dagen, då kan jag värja mig, men på natten är det en ren omöjlighet. Jag dör en liten bit varje natt. Och försöker bli hel på dagen.
Och så håller det på
Ok, antingen kan man intala sig före läggdags att inte minnas några drömmar, eller så behöver man sömnmedel, det beror lite av vad man äter för antipsykotika tror jag. Detta kan nog admin svara bättre på?
Min egen erfarenhet, när jag var som sjukast var att dagarna var som värst och natten en avkoppling från det jobbiga. Nätterna kan dock vara jobbiga om man inte kan sova. Vilka problem har du under natten och när tar du dina antipsykotika?
Men lever man ihop med någon, kan man prata bort det besvärliga och enbart ha som plan att sova. Ni kanske får ha separata sovrum, vad vet jag? Men är man tight, då hjälper man varandra!
